fredag 28 november 2014

Sorgligt

Happy Thanksgiving!

Jag har egentligen så sjukt mycket på mitt lilla hjärta som jag önskar att jag vågade skriva här. Mestadels använder jag bloggen bara för att skriva långa inlägg om sånt som är jobbigt, bara för att sen radera allt, finns så himla mycket som inte blir publicerat här på bloggen haha. Jag har så himla mycket ångest just nu angående så många saker att jag tror att jag snart exploderar. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra och försöker att bara ignorera det så mycket som möjligt. Jag vill inte ha en deprimerande blogg men jag tänkte bara säga det ifall ni undrar varför jag helt enkelt inte kommer orka/har orkat blogga lika mycket. Orkar ärligt inte låtsas vara glad, även om jag är bakom en datorskärm på andra sidan Atlanten.

Idag var det i alla fall Thanksgiving, vilket var kul. Det är en utav mina favorithögtider så jag ser alltid fram emot det. Råkade dock kolla på fel paradsändning imorse vilket var hilarious, men som tur var så visade de den igen vid två så jag fick kolla på det då. Hjälpte till i köket lite då och då när jag behövdes också. Vi hade snö idag och vädret här är verkligen riktigt förvirrande just nu, ena dagen är det minusgrader och snö och nästa dag är det typ 13 grader ute och varmt igen. Hur som helst så åt jag i alla fall en god middag tillsammans med min moster och uncle och vi hade en trevlig Thanksgiving tillsammans.

Imorgon så är det då denna Black Friday som alla hetsar om. Jag kunde inte bry mig mindre, jag tycker det är så otroligt sorgligt. Det räcker inte ens med att det är imorgon utan nu öppnar affärerna typ klockan fem idag istället, det blir bara mer och mer extremt för varje år som går och jag tycker det är sorgligt att det ska behöva gå så långt att folk inte ens kan njuta av en familjedag tillsammans för att folk ska springa ut till affärerna på eftermiddagen. Dock så ska jag faktiskt åka till några affärer med min moster imorgon för vi ska ge tillbaka lite saker vi köpt. Hoppas bara inte att det är helt mega kaos.

På lördag har jag inga planer mer än att jag ska skypea med mamma och på söndag så ska jag förhoppningsvis åka in till stan igen om vädret är okej. Min plan är att gå på en svensk adventsgudstjänst vid 11 och sen vid 14-16 så ska de tydligen ha en ungdomsgrupp som träffas, så jag har tänkt att gå på det om de har det denna veckan (det finns svenska kyrkan i manhattan). Känner verkligen att jag behöver något sånt just nu i detta kaos och det skulle vara så himla skönt att få lite kompisar som bor här i NY.

Så nu har ni en liten uppdatering, vet inte när jag skriver igen, får se när jag blir på lite bättre humör igen! Har i alla fall varit här i New York en vecka nu och om det är något jag är extra tacksam för idag så är det det.





onsdag 26 november 2014

Dag själv på lilla ön Manhattan

Ifall någon är förvirrad över varför jag inte är Au Pair och varför jag inte är i Kalifornien längre så skulle jag tipsa om att läsa mina andra inlägg. Fick nämligen en kommentar av någon som verkade ytterst förvirrad över att jag är i new york. #läsminbloggandyouwouldknow

Hur som helst så är det såklart korrekt, jag är i New York nu och inte Kalifornien (thank god haha). Idag bestämde jag mig för att utnyttja detta och åkte in till Manhattan själv. Ville göra det lite lätt för mig själv så jag tog expressbussen in (istället för vanlig buss och sen tunnelbana). Var ganska lugnt med trafiken även fast det alltid är bilkö här och där såklart, tror det är omöjligt att undvika här. Tog drygt 40 minuter in tror jag. Gick av bussen och gick in till Macy´s först. Sen så gick jag upp Fifth Avenue och gick sen förbi Bryant Park och till Times Square. Shoppade lite i några affärer vid Times Square. Spenderade way för mycket pengar inne på Sephora och köpte en jul- eller nyårsklänning från Aeropostale. Det har verkligen blivit min nya favoritaffär efter att ha bara varit inne i den affären två gånger och nästan allt i affären vid Times Square var 50% rea (who needs black Friday typ...).

Efter några timmar så gick jag sen tillbaka downtown mot Macy´s och gick in på Urban Outfitters ett tag innan jag sen vandrade runt och försökte sätta in mer pengar på mitt Metrocard så jag kunde ta mig hem. Tog en buss hem vid halv fyra eftersom jag ville undvika att vara ute själv när det blev mörkt. Även om jag gjort resan in samt hem från stan flera, flera gånger så kändes det ändå skönt att ha lite dagsljus första gången jag åkte själv så jag kunde se vart jag var. Ville även komma hem i tid för middag såklart! När jag är ute på äventyr själv så brukar jag nästan aldrig äta, känner aldrig att jag har tid eller lust för det haha. Det var även en helt magisk solnedgång på vägen hem och det var så otroligt vackert. Önskar att jag hade varit vid ett bra ställe och fått fina bilder över the skyline med den solnedgången, men istället fick jag uppskatta allt från bussfönstret. Det kommer fler kvällar!

Nu är jag i alla fall hemma igen och har fått lite mat i mig och dagen har varit riktigt lyckad! Jag älskar verkligen Manhattan och för första gången så kände jag mig faktiskt inte riktigt som en turist (även om jag tog bilder as if I was). Jag var där för första gången själv och jag kände mig bekväm med det också, vilket kändes ganska coolt faktiskt! Jag är verkligen en stadsmänniska och även om det är kul med sällskap så älskar jag att bara ha en heldag själv där jag kan göra vad jag själv vill, speciellt i världens bästa stad! Älskar verkligen att resa själv samt upptäcka städer själv, det är så himla roligt och man känner sig så fri och självständig.

Imorgon så ska vi förbereda inför Thanksgiving som är på torsdag. Min moster bad mig baka någon chokladtårta typ (även fast vi redan har två pajer haha) och sen även hjälpa till att dammsuga lite. Annars så har jag inte så mycket planerat, ska skypea lite typ. Valde att åka in till stan idag eftersom det ska vara uselt väder imorgon och regna (kanske tom snöa) hela dagen!





Sorry för halvkass bild men detta är vad jag fick med mig från Sephora i alla fall. Jag tänker nu inte köpa mer smink på väldigt, väldigt länge i alla fall. Klänningen från Aeropostale får ni se när jag har på mig den! :) 







måndag 24 november 2014

Hej från New York

Hejsan! Förlåt för seg uppdatering, har inte haft tiden eller orken.

Hur som helst så gick hela resan hit bra. Jag var på flygplatsen i Sacramento tidigt, drygt 4 h för tidigt men det var helt okey. Kunde ta min tid och satt och skrev med mamma och kompisar, samt skrev några email. Första flyget var bara drygt 1,5 h så det var inga problem. Landade i Phoenix, Arizona och hade inte så jättemycket tid men det slutade med att vi lyfte drygt 30 minuter senare eftersom flyget var fullt och folk var allmänt sega. Fyra timmar senare så landade jag i vackra New York. Älskar att komma in över storstäder när det är natt, så fint med alla miljontals ljus!

I fredags så åkte jag och min kusin till ett gigantiskt shoppingcenter som jag har varit till några gånger förut, finns alla bra affärer där. Försöker dock hålla fast vid mina pengar lite nu när jag inte har någon inkomst längre så jag köpte bara ett par mjukisbyxor från PINK. Behöver lite varmare kläder nu när jag kommit hit eftersom jag i princip bara packade sommarkläder, får dock låna hur mycket som helst från min kusin och min moster så det är skönt. Har varit runt -1 två dagar men nu har det blivit mycket mildare igen.

I lördags så började vi dagen med att jag och min kusin fick oss en mani/pedi. Hjälpte sen henne att packa och sen så åkte vi till hennes lägenhet där hon snart flyttar in med hennes pojkvän. Var kul att få se området och stället där hon kommer bo. Sen så åkte vi tre till Old Navy, Target och sen till Radio Shack. Jag köpte ett par långa träningstights från Target eftersom alla mina är 3/4 byxor och det så pass kyligt här att jag behöver långa. Fixade även så jag har en amerikansk mobil så att jag inte är helt hjälplös om någonting händer.

Igår så skypeade jag med Karelius i ett par timmar och sen så skypeade vi båda familjer tillsammans en stund. Efter det så satt jag och skrev mitt amerikanska CV typ och sen så letade jag jobb. Många affärer letar efter folk nu inför jul-säsongen. Har i alla fall ansökt till tre jobb än så länge, så vi får väl se vad som händer. Jag fortsätter leta hela tiden typ och tänker bara ansöka till allt jag kan och se vad som händer! Har ju tur att jag är medborgare så att jag faktiskt kan jobba. Har även blivit frågad att typ vakta en hund fyra dagar när några vi känner är borta, så jag kanske gör det för att få lite fickpengar.

Vi får helt enkelt se vad som händer! Just nu är jag bara överlycklig att jag har lagt allt det som hänt bakom mig och gått vidare. Är så himla glad över att jag är här bara och att jag hade möjligheten att komma hit till min släkt! Ska nog in till stan någon dag snart och då följer kameran med så att jag kan uppdatera er med bilder. Dock har väl alla redan sett hur New York ser ut men hur som helst så ser jag fram emot att visa er alla "mitt nya hem" och hur mitt liv här är.

Hoppas det är bra med er alla!










torsdag 20 november 2014

Från väst till öst och tre timmar in i framtiden

Wow, trodde inte så många skulle läsa gårdagens inlägg men istället så blev det fler läsare än vanligt. Var lite halvosäker på om jag skulle skriva det eller inte för jag var lite nervös över responsen om jag ska vara ärlig.

Imorgon bär det i alla fall äntligen iväg! Lämnar huset vid 7 och blir skjutsad till flygplatsen i Sacramento. Kommer vara där typ 4 h för tidigt men så kan det vara, jag är ju glad bara jag får skjuts liksom. Mitt första plan lyfter vid 12.35 och det är först typ 1.5 timmes flyg till Phoenix, Arizona. Har en 1.5 h där vilket känns som en väldigt lagom tid ändå innan jag hoppar på nästa plan och flyger i drygt 4.5 h till New York. Eftersom det även är 3 timmars tidsskillnad mellan öst- och västkusten så kommer jag vara framme där drygt kvart över 11 på kvällen. Sen blir jag förhoppningsvis hämtad av min uncle där vid flygplatsen någonstans. Hoppas bara att jag hittar honom...Sen är det bara typ 20 minuters bilresa hem från flygplatsen! Som ni hör så kommer det bli en lång dag för mig imorgon och jag hoppas att allt går bra. Jag jag flugit inrikes i USA själv en annan gång och även om det inte är det värsta så var det inte precis det bekvämaste eller roligaste jag gjort om jag ska vara ärlig haha.

Jag tror jag kommer ha internet lite här och där under resans gång (står att det ska finnas på planet också men sånt vet man ju aldrig) och jag är ganska säker på att jag kommer slänga upp någon instagram bild (@shinebrightlikeakristel) eller någon uppdatering på Facebook under dagen så folk vet att jag lever. Vet inte riktigt när jag uppdaterar bloggen nästa gång men det blir nog när jag fixat med wifi hemma i New York på fredag eller till helgen. Det kan dock krångla lite där ibland men hur som helst så ska jag försöka uppdatera er så snabbt som möjligt!

Önska mig lycka till på min färd tvärs över detta gigantiska land så hörs vi från "andra sidan"! Åker ju banne mig halvvägs hem till Sverige...typ...;)




onsdag 19 november 2014

17 och student

Under åren har folk faktiskt brytt sig otroligt och förvånansvärt mycket om att jag bara skulle vara 17 när jag tog studenten. Från och med sexan och enda fram till jag åkte hem till Värmskog på studentdagen fick jag höra kommentarer om det. Som ni nog kan förstå så var det faktiskt fruktansvärt jobbigt att konstant behöva höra att ens student kommer vara tråkig, bara för att man inte kommer få gå på studentfesterna, samt supa. Jag tror till och med att jag bad mina närmsta kompisar nu i trean att inte prata om det mer, för jag tyckte det var så himla tråkigt att alla skulle få något som studenten att kännas så negativt hela tiden. Det är ju inte det ens vänner menar när de pratar om det, men när man hört samma sak i 6 år så vill man bara skita i studenten tillslut. Så kände jag flera gånger i alla fall.

Hur som helst så är det faktiskt flera som under åren har frågat mig att berätta om hur det gick att ta studenten som 17 (jag skämtar inte, folk har faktiskt frågat mig om detta). Så här kommer några punkter om hur det helt enkelt var att ta studenten som 17 (mer specifikt en 17-åring som dricker):


  • Först och främst: Alla andra kommer bry sig tusen ggr mer än du själv någonsin kommer göra. Det är jobbigt som fan men försök att bara ignorera all skämt och kommentarer. Det är din student, du är den som väljer om den blir bra eller inte.
  • Jag var med på nästan alla förfester för studentfesterna och lånade leg och kom in på krogen ett par gånger innan det en gång inte gick, efter det gick jag inte på fler. Vi hade även så mycket i skolan så det var okej, vi gick inte på alla. Det var väl hyfsat värt det...det viktigaste är att du inte känner dig tvingad av dina kompisar om du själv inte vill "riskera det", för så jävla magiskt är det inte inne på krogen för guds skull. Det är väldigt många som inte går på studentfesterna heller så man kommer inte känna sig utanför, men vill ni gå så får man bara försöka liksom. Sen får man väl ta det så långt som man själv känner sig bekväm med, asså man får faktiskt inte glömma bort att det är olagligt och att man faktiskt kan hamna i some deep shit. Jag sträckte nog gränserna så långt det gick, jag hade tur och mina kompisar gjorde sååå mycket för att jag skulle kunna vara med på så mycket så möjligt, de är grymma!
  • Studentresan finns det inte så mycket att skriva om. De flesta åker ju till ställen där man både får köpa och får dricka lagligt och vi åkte till Ayia Napa så det var inga problem där!
  • En viktig sak: ni får gå på balen. För guds skull, jag hade folk som heeela tiden sa att jag inte skulle få gå på balen. Lyssna inte på dom. Till och med lärare och rektorer säger det, har jag hört från andra, det är fel fel fel. Ni får gå på balen. Några dagar innan balen så fick jag ett meddelande på Facebook där det stod att jag skulle gå och ta kort för de skulle ha i baren typ och att servitörerna skulle veta vem jag var. Ja hann aldrig åka och fixa kortet men när jag kom till entrén vid balen så var det en som stoppade mig och målade ett gigantiskt x på min hand (så fint liksom, tack för den).
  • Okej, så på balen så går det att beställa alkoholfritt vin, som ser exakt ut som vanligt vin. Har du en kompis som faktiskt vill ha alkoholfritt så kan ni byta glas sen, easy breezy. Sen drack vi även lite i limon innan vi gick in. Sen är det även många som tar med plunta, jag gjorde dock inte det...och jag behövde inte det heller kan jag lova er. Jag hade som sagt en väldigt grym klass haha, de tog till och med bort x:et på min hand för de tyckte att det var patetiskt.
  •  Jag valde att inte gå på själva studentfesten. Jag ville helt enkelt inte riskera att inte få komma in och krångla med vakter på min student liksom. Jag valde asså att "play it safe" på själva dagen. Än en gång var det väldigt jobbigt att typ "stå emot" då alla ville ha med mig på kvällen men man får helt enkelt förstå att de bara säger sånt för att de bryr sig, även om det blir jobbigt, för man vill ju med egentligen.
  • Jag drack på morgonen och på flaket. Det var dock helt ärligt SÅ inte värt det. Jag blev aldrig full under dagen utan fick istället bara ont i huvudet typ. Tror nog de flesta kan hålla med om detta, de flesta av oss mådde inte 100 senare på dagen. Såklart så kommer ni ju göra det ändå men det var i alla fall min syn på den saken!

Tror jag har tagit upp det mesta som har något med ens ålder att göra på studenten nu. Helt ärligt så går det mesta om man verkligen vill. Det jobbigaste med det är alla andras kommentarer om jag ska vara ärlig. Sen så vet jag att alla skolor och städer funkar olika. Tex i Arvika så går alla till Olssons Brygga på balen. För oss så fanns allt i samma lokal så jag behövde inte oroa mig för att inte komma in någonstans. Jag köpte dock inget i baren på balen, jag behövde inte det. Ett tips om du är under 18 är att vara lättpåverkad haha, det gör såna här saker mycket lättare. ;)

Sen så vill jag bara påpeka att mina kära föräldrar vet att jag drack på dessa olika tillfällen samt gick på studentfesterna osv. Vill bara säga att de inte var okej med detta, om ni nu skulle få för er att de var det. De förstod hur jobbigt det var för mig och vi diskuterade det väldigt mycket men samtidigt så fanns det inte så mycket de kunde göra om jag verkligen ville. Det var mina egna val till 100%

Slutligen så vill jag bara säga att om du nu är en som går i en klass högre än du borde: you go girl/boy! Du kommer vara klar med skolan ett helt år innan de andra i din ålder. Jag har nu bott i California i en månad och är påväg att flytta och bo i New York efter att ha jobbat september månad ut i Sverige. Jag reser runt i USA och chillar medan mina jämnåriga kompisar sitter bakom en skolbänk och sliter. De kanske alla skämtar om hur du bara är 17 at the time men vem är det som "tjänar" i slutändan? Jo precis, vi "småttingar"! 








tisdag 18 november 2014

Minst en månad om inte tre dagar till

Jo men som titeln lyder så tar jag mitt pick och pack och drar till världens bästa stad i princip i övermorgon haha. Så kan det gå. Jag har mina anledningar och även om det suger att jag har slösat drygt tretusen på andra flygbiljetter som jag tekniskt sätt skulle kunna använda för att ta mig härifrån så måste man ibland göra det som är bäst i slutändan, och det är vad jag gör just nu! Tror ni förstår att jag verkligen vill åka om jag köper biljetter för att åka om tre dagar liksom. Jag mår inte bra här alls och jag tänker inte spendera över en månad till med att vara deprimerad och miserabel, det är inte så jag vill spendera mitt lilla liv här på denna planet. Hittade hyfsat bra biljetter också med tanke på hur kort tid det är tills jag drar (+ att det närmar sig Thanksgiving) så det känns helt okej ändå, känns helt overkligt att jag om drygt tre dagar äntligen får träffa min släkt igen efter 2,5 år! Är även väldigt glad över att jag får spendera ännu en högtid med min familj om jag ska vara helt ärlig.

Sen så förstår jag att ni alla undrar vad i helvete jag håller på med och vad jag ska göra nu och allt sånt och om jag ska vara helt ärlig så kan jag inte svara på de frågorna just nu. Jag har INGEN aning vad jag håller på med mer än att jag just nu är fokuserad på att ta mig härifrån och till min familj i New York. Jag är verkligen helt utmattad från alla blandade känslor, intryck och händelser som jag har haft den här månaden så just nu vill jag bara landa någonstans och bara andas ut lite. Det här har aldrig känts som hemma så för mig känns det faktiskt som att jag ska hem. Jag står min familj där nära och jag har varit i New York många gånger, så för mig kommer det alltid att vara hemma här i USA.

Fett taggad på att byta kust och se vad de erbjuder mig på den sidan, gud vad jag har saknat de! Det enda jag verkligen kommer sakna här är Lärke men hon åker hem till Danmark igen i Februari och vi har redan planerat att försöka ses nästa år så jag vet att vi kommer ses igen! Trodde inte att det var möjligt att bli så nära vän med någon så snabbt!

Idag är det i alla fall en månad som jag varit här, nog den mest intressantaste månaden jag upplevt, har inget bättre adjektiv för det. Jag hoppas på att allt detta (vad det nu är jag håller på med) vänder till något mer positivt nu i alla fall, men det får man väl banne mig ta och hoppas va! :D




söndag 16 november 2014

Trött på att känna mig tvingad till att tycka att jag är ful

Asså visst är det så synd att ens egna åsikter ofta vägs ner av andras eller samhällets standarder. Jag har tänkt på det otroligt mycket de senaste dagarna och vill därför skriva ner lite tankar angående detta.

Jag kommer ta mig själv som ett exempel i detta inlägg, för jag känner mig ändå ganska bekväm i det. De senaste veckorna så har jag verkligen haft det svårt med att försöka balansera att äta rätt och träna. Det har gått från typ 2-3 dagar av stressätande till att ha 3-4 dagar där jag äter supernyttigt och tränar varje dag för att sen följas av ett par till dagar av stressätande.

Nu är det inte just kost och träning som jag vill skriva om, jag försöker bara ge er lite kontext här, så ha tålamod, jag måste bygga upp detta lite först. Under dessa perioder då jag äter skit så händer det ofta att jag samtidigt har den där lilla ångesten, ni vet vilken jag pratar om, den där lilla rösten som undrar vad fan man håller på med och säger till en att man kommer vara tjock hela livet och dö ensam i en säng omringad av tusentals snickerspapper och tomma nutellaburkar.

Förr, drygt 2 år sen nu kanske, så kunde jag börja gråta om jag åt minsta lilla chokladbit eller om jag hade råkat äta två knäckebröd i skolan så kunde jag komma hem och gråta över det på kvällen. Detta var under tiden som jag gick ner som mest i vikt och var 100% inriktad på att äta rätt och träna varje dag osv. Nu när jag tänker tillbaka på den tiden så tycker jag så otroligt synd om mig själv.

Det som jag verkligen ville ta upp i detta inlägg är hur synd jag tycker det är att man kan bli så himla insnöad på samhällets och andras åsikter att man går till sjukliga standarder för att uppfylla dessa krav, när man verkligen inte behöver det.

Idag hade jag en sån himla skön tanke efter att jag tryckt i mig för mycket pizza och oreos, jag såg mig själv i spegeln och tyckte att jag såg snygg ut. Jag stod seriöst där i yoga-byxor som inte var så himla smickrande med pappas skjorta på mig, håret uppsatt i en knut och med inget smink på ett ansikte som just nu är fullt i röda prickar och ser allmänt ojämnt ut och jag tyckte att jag såg snygg ut.

Jag har hatat min kropp hela mitt liv, jag har tjocka och korta ben, höfter lika breda som amzonasfloden, en mage som är lååångt ifrån platt och armar som är lika stora som vanliga människors lår typ. Samtidigt så har jag även en smal midja, en pretty damn awesome butt och ett fint ansikte. Allt som allt så är jag en blandning av saker jag både gillar och inte gillar och vem fan är inte det? Jag tycker jag är fin. Jag tycker jag är fin även om jag tryckt i mig en halv nutellaburk och jag tycker jag är fin om jag nyss varit på gymmet. Det har tagit mig 18 år att faktiskt kunna stå framför en spegel och inte hata mig själv. Visst har jag bra dagar och ibland dåliga dagar, precis som alla andra, men jag har börjat vägra acceptera att jag måste tycka att jag är ful bara för att jag inte är smal eller har den perfekta hyn.

Att andra människor inte tycker att jag är attraktiv kommer inte hindra mig från att vara attraktiv. Att samhället inte tycker att jag är attraktiv kommer inte längre hindra mig från att känna mig attraktiv. Bara för att alla andra inte tycker att man är snygg så betyder det inte att man själv inte får tycka det. Detta är något som jag tror är så himla viktigt för att kunna skapa balans i ens liv. Kan man bara acceptera att alla inte kommer att dyrka en och tycka att man är snyggast eller smartast i världen, men samtidigt förstå att man själv faktiskt får tycka det, så tror jag att alla skulle må så mycket bättre. Jag tror att hetsen man känner över så mycket i vardagen skulle försvinna.

Att jag tycker att jag är snygg eller smart betyder inte att jag är egenkär eller självgod, det betyder att jag efter x antal år av självhat och noll självförtroende äntligen lyssnar på den enda kritikern som är värd att lyssna på, mig själv. Jag är så himla trött på att känna mig tvingad till att tycka att jag är ful och äcklig bara för att samhället, klasskompisar, vänner, släkt, killar, tjejer alla har blivit manipulerade till att bara tycka att en slags människor är värda att få känna sig vackra.

Jag passar inte in i allas mall av vad som är vackert, men jag passar in i min egna och därför kommer jag härmed känna mig fin vare sig andra tycker att jag är det eller inte.