söndag 22 februari 2015

Ny stat, nytt hus och ny familj

Hallå på er folk, igår så lämnade jag det stora äpplet bakom mig för lite nya miljöer och människor. Det var snökaos precis runt den tiden mitt plan skulle lyfta så vi åkte därifrån 1.5 timme senare än förväntat vilket var lite segt. Hur som helst så är jag hellre lite försenad än att det blir helt inställt!

Jag landade i alla fall i Nashville tillslut och där väntade dessa underbara människorna på mig. Vi åkte till någon restaurang och åt en sen middag, men jag var så trött att jag inte ens kommer ihåg namnet på stället haha! Jag är fortfarande väldigt förkyld så min energi-nivå är inte på topp precis. Jag sov i alla fall väldigt skönt inatt kan jag meddela efter gårdagens resande.

Idag så vaknade jag runt nio och fixade mig lite frukost. Vi åkte sen och handlade lite matvaror (starkt Gevalia kaffe för mig haha) och vid 12 så åkte jag med dom på ett lunchmöte vid en restaurang här i närheten. Annars så har jag mest tagit det lugnt eftersom jag som sagt fortfarande är sjuk. Jag ska börja läsa "Insurgent" vilket blir min åttonde bok i år.  Ikväll är det även Oscars Galan och eftersom de har ett biorum med en popcornmaskin i här, så kan ni ju gissa vart jag kommer hänga ikväll haha!

Det känns otroligt skönt att vara tillbaka och jag känner mig verkligen som hemma här. Det är väldigt lugnt och skönt här och jag kommer så bra överens med de jag är hos. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad att kunna komma till ett sånt här ställe med helt underbara människor!

Så, nu vet ni vart jag håller hus för tillfället! Om någon inte riktigt förstått så är detta samma familj som jag hälsade på själv under sommaren 2012 (ja, de jag flög så mycket med). De bor cirka 30 minuter utanför Nashville. Nu är jag alltså tillbaka här efter drygt 2,5 år!

Här får ni en liten actionbild från 2012....om vi ska upp och flyga igen? Jajemän!

tisdag 17 februari 2015

Söderut

Såg nyss att det redan gått en vecka sen jag bloggade sist! Jag har spenderat denna veckan i Great Neck och jag kan inte förstå vart tiden tog vägen. Jag har varit ganska sjuk faktiskt och haft otroligt lite energi (jag sov 29 h på två dygn...ja, jag skrev rätt). Under helgen så kom Sara, fastän jag var sjuk och höll mig sällskap. Det var superskönt att ha någon här och ha lite sällskap medans jag tyckte synd om mig själv haha. Vi kollade på en massa film, gick på bio och kollade även på Melodifestivalen. Vädret här har även varit svinkallt, närmare -15 grader flera dagar i rad och inatt har vi fått en hel decimeter till med snö och det snöar fortfarande lite grann.

Annars så rullar livet på som vanligt. Jag är på bättringsvägen och förhoppningsvis så är jag frisk igen tills på lördag då jag tar mitt pick och pack och drar ut på äventyr nere i södra USA i några veckor. Just nu är jag fortfarande här i Great Neck men om ett par timmar så kommer min kusin och hämtar mig. Idag har jag även varit här borta i fyra månader vilket känns ganska konstigt. Det låter som så lite och det känns som så lite samtidigt som det känns som det var evigheter sen jag var hemma. Det gamla vanliga alltså...så känns det alltid när man reser. Det längsta jag hade varit borta hemifrån innan denna resan var dock bara en månad så det ändå ganska stor skillnad.

Nu kommer dock den kluriga uppgiften att försöka packa kläder för tre veckor i Tennessee under Februari och Mars samt drygt två veckor i varma Texas i Mars....allt i min lilla resväska och ryggsäck!


tisdag 10 februari 2015

Önskar tiden kunde sakta ner lite

Hejsan!

I förrgår så åkte jag in till Manhattan och mötte upp Sara vid The Metropolitan Museum of Art. Vi spenderade drygt 4 timmar därinne innan vi tog tunnelbana downtown istället. Vi fikade ett tag och sen så gick vi till den svenska godisaffären igen. Jag köpte dock inget eftersom jag ändå kommer hem om två månader (två månader är ingenting ju...herregud). Efter det så var klockan strax efter fem-snåret så vi bestämde oss båda för att dra oss hemöver. Jag började känna mig lite småkrasslig så det kändes helt okej att dra mig hemåt lite tidigare, speciellt eftersom de håller på att renovera tunnelbanorna där jag åker så det krävs lite byten och så vilket gör att det tar längre tid såklart.

Annars så hade jag rätt när jag kände mig lite småkrasslig för nu är jag såklart förkyld, inte värst kul. Jag har tagit det ganska lugnt de senaste dagarna och jag känner mig bättre än igår även om jag gått genom typ 3 packet med näsdukar haha. Hur som helst så kommer jag att åka till Great Neck imorgon och jag kommer vara där en vecka. Jag åker dit en dag tidigare bara för att jag trivs där och de erbjöd mig att få komma och så kommer jag som vanligt vakta huset och ta hand om hunden medans de är borta. Lite sorgligt är det ändå att detta bli sista gången...detta kommer ändå vara min tredje gång så jag har fått spendera ganska mycket tid där!

Efter vistelsen i Great Neck så har jag bara tre dagar här i Queens innan jag sen drar vidare på mitt Tennessee och Texas äventyr i fem veckor! Tiden verkligen flyger förbi men det gäller att ta en sak i taget, även om jag verkligen har svårt med det. Jag sitter redan och klurar på vad jag ska göra till hösten haha...

Hörs från Great Neck!


lördag 7 februari 2015

Plan B

I oktober så åkte ju jag till Kalifornien. Jag kände väldigt, väldigt snabbt att det inte skulle funka så fort jag kom dit. Jag är väldigt bra med människor och jag kunde direkt se och känna att det inte skulle funka för mig. Jag stannade ändå kvar i en månad och planen var att jag skulle vara kvar tills december men efter att i princip fått höra att de ville att jag skulle åka tidigare (jag vet, väldigt snällt att säga till en 18-åring som inte har någonstans att riktigt ta vägen) så bestämde jag mig för att dra därifrån så snabbt som möjligt. Jag var otroligt deprimerad under tiden jag var där och utan min ena kompis där så hade jag nog blivit lite (mer) galen haha.

Hur som helst så tog jag mig ur den situationen och nästa steg var ju att klura ut vad jag skulle göra näst. Jag visste väldigt säkert att jag inte vill hem, även om det kanske är det självklara valet för många så ville jag inte åka hem till Värmskog igen. Jag har ju väldig tur som har släkt här, även om det var på andra sidan landet så hade jag ändå någonstans att landa. De första veckorna var väldigt känslosamma och jag var ganska depp och visste inte vad jag höll på med och kände mig mest som en stor failure. Samtidigt så tappade jag kontakten med några hemma vilket gjorde allt tio gånger värre eftersom jag kände mig så otroligt ensam.

Jag tog kontakt med några vi känner och fick då möjligheten att passa en hund åt mammas bästa vän här i New York. Samtidigt så tog jag även kontakt med hon som jag åkte till Florida med och i och med det så hade jag fixat lite planer och något att se fram emot. Jag sökte även lite jobb här men det hände inte värst mycket på den fronten så jag bestämde mig för att fokusera på att resa istället.

Om två veckor så kommer jag att flyga till Nashville, Tennessee. Jag kommer vara på resande fot i drygt fem veckor innan jag kommer tillbaka hit till New York för ett par dagar innan jag och Sara åker till Pennsylvania över påsk tillsammans. Sen så kommer jag ha en dryg vecka här innan jag tar mitt pick och pack och drar mig hemåt mot lilla landet lagom och starkt kaffe (äntligen...vad är det här blaskiga vattnet som dessa Amerikaner kallar för "kaffe").

Jag är otroligt stolt över mig själv som först och främst tog mig ur en väldigt tuff situation men som även kämpade vidare och inte åkte hem. Istället så har jag fått lära känna min släkt och vissa utav våra vänner bättre, jag har även träffat Sara här och gjort så himla roliga saker tillsammans med henne dessa månader. Sen så har jag ju nyss varit på en absolut störd resa till Florida och redan om två veckor så åker jag på ännu ett stort äventyr. Jag tycker ändå att jag gjort det ganska bra för mig själv och jag personligen är stolt över mina val, vilket ändå är det viktigaste.

Jag har snart varit här borta i fyra månader redan, vilket ändå är en hyfsat lång tid, en trejdedel av ett helt år. Jag har fått uppleva så fruktansvärt mycket och det har varit en "emotional rollercoaster" minst sagt. Jag kan dock stolt säga att jag inte längre mår lika dåligt som jag gjorde i början och just nu så känns allting väldigt, väldigt bra igen. Jag ser verkligen fram emot de nästkommande månaderna här i USA innan jag åker hem!

Sen så har jag ingen aning om vad jag ska göra i framtiden längre...men det sparar jag för ett annat inlägg...



fredag 6 februari 2015

Nej, jag längtar inte efter att åka "hem"

Om ni är här för att läsa om Disney World och Universal så kommer ni vara besvikna för jag tänker inte skriva om det idag. Jag vill istället prata om något som jag har velat fått sagt ett bra tag. 

De flesta vet att lilla jag är född i Karlstad, Värmland, Sverige den 9 Augusti 1996. Jag har bott i samma hus i Värmskog hela mitt liv och jag känner mig väldigt lyckligt lottad att få växa upp där. Värmskog är ett väldigt fint ställe med trevliga människor och alla känner alla, jag har en sjö bakom huset och vi har en stor gräsmatta där jag och mina systrar kunde leka när vi var små. Värmskog är ett idylliskt ställe att bo i för många...men inte för mig.

Jag har genom åren fått höra ganska mycket skit när jag sagt att jag inte trivs i Värmskog och Sverige. Det var nästan som om folk blivit defensiva och börjat argumentera emot mig när jag sagt att jag inte trivs att bo hemma. Jag förstår att det är väldigt många som älskar att bo mitt ute på landet och som älskar att bo långt ifrån städer och mycket folk, men det är inte rätt för mig. Jag känner mig väldigt isolerad, ensam och beroende på andra när jag bor hemma och det är något jag inte tycker om. Ju äldre jag blivit desto mer har jag känt så och ju mer olycklig har jag blivit av att bo där. För mig var det en väldigt stor lättnad att bli inneboende i Karlstad men även efter ett par år där så kände jag att jag ville utforska ett nytt ställe.

Att flytta till ett annat land och en annan kontinent var något jag verkligen behövde. Till och med min mamma sa till mig på flygplatsen att visst var hon ledsen att jag skulle åka bort, men hon visste att jag var olycklig hemma...jag tycker det säger ganska mycket om ens egna mamma säger något sånt. Jag är verkligen inte glad hemma.

Vad jag inte kan förstå är varför folk har så svårt att acceptera detta. Jag vet att jag ibland kan ha ganska starka åsikter men att säga att man inte vill åka hem igen, borde inte tas som en förolämpning, vilket jag känner att det oftast gör. Sverige har mycket att erbjuda och jag tycker att det är ett väldigt vackert land och det finns mycket jag älskar hemma också...men det är inte vart jag mår bra. Jag känner att om mina egna föräldrar kan vara förstående om att jag säger det, så borde resten av mina kompisar och andra jag känner kunna vara det. Det är inte en förolämpning eller illa menat utan det är en personlig åsikt och jag kan tyvärr inte hjälpa att jag föddes på en plats där jag inte vill spendera hela mitt liv.

Jag kommer komma hem om lite över två månader och nej. jag ser inte värst mycket fram emot det, för jag vet att jag inte kommer må bra. Visst så saknar jag min familj och mina vänner och allt sånt, det är inte det, men jag känner att jag har "växt ur" Värmskog. Jag kommer sommarjobba där i år och sen så hoppas jag att flytta någon annanstans, förhoppningsvis för gott. Det blir nog inte lika långt som till en annan kontinent...eller ens till ett annat land (vem vet)...men jag kommer inte stanna i Värmskog, något jag personligen tycker är ganska uppenbart.

Vad jag vill få fram med detta inlägg är att jag vill få er alla att förstå att bara för att jag inte trivs hemma i Värmskog så betyder det inte att jag inte tycker om stället. Jag trivs inte där för jag är en väldigt självständig människa som älskar kollektivtrafik och storstäder (haha). Det finns inte mycket där som är riktat åt det jag har intresse för och det finns inget där som utmanar mig så som jag vill. Detta betyder inte att jag aldrig kan tänka mig att bo där i framtiden men 18-åriga Emilia trivs inte i Värmskog och därför tycker jag inte om att bo där och jag tänker inte låtsas som något annat för att göra er nöjda. Om ni har ett problem med det så är det ert problem och inte mitt...sluta ta illa upp för det är verkligen helt patetiskt.

Jag vet att Värmskog och Sverige är fint och att människorna är snälla och att vi har fin kultur, jag vet, det tycker jag med, men det betyder inte att jag vill bo där hela mitt liv. Sluta ta det personligt. och förstå att vi alla är olika och trivs på olika ställen och i olika miljöer.





torsdag 29 januari 2015

Solskens-staten

Jo men det var ju en väldans snöstorm vi fick...nästan. Helt ärligt så är ändå 2-3 dm ganska mycket för en storstad. Det ställer till med väldigt mycket och vägarna är ju hemska verkligen. Igår så var i princip allting stängt och alla var hemma från jobbet/skolan men idag så var det mesta öppet igen.

Det blev ingen lunch-dejt idag så jag passade på att gräva fram mina sommarkläder och packade min lilla väska för Florida istället. Jag åker alltså till Orlando, Florida på lördag ifall någon har missat det. På söndag så kommer jag vara på Disney World, måndag blir det EPCOT, tisdag så blir det Universal och på onsdag så kommer jag tillbaka hit till New York. Sjukaste lilla resan jag nog kommer åka på i mitt liv haha! Jag kommer vara helt död efter dom intensiva dagarna i Florida men uh så kul vi kommer ha, jag är så himla taggad! Jag längtar även efter vädret där nere, 20 grader och sol verkar vara det normala just nu. Lite bättre än minusgraderna och snön vi har här uppe i norr!

Imorgon så ska jag ha en heldag tillsammans med min kusin vilket jag verkligen ser fram emot, jag behöver verkligen det känner jag! Det enda jag vet att vi definitivt ska göra är att äta på Olive Garden och få mani/pedis (haha fyfan vad "typical-american" den där meningen lät). Sen så hittar vi säkert på en massa annat att göra, finns ju inte precis brist på saker att göra här i New York City!

Uppdaterar säkert någon gång innan jag åker till Florida men om inte det händer så vet ni ju vad jag håller på med nu i alla fall

Såhär ser jag ut ifall ni glömt



tisdag 27 januari 2015

Snöstormen Juno

Yes, som titeln lyder har vi då en snöstorm här i det stora äpplet vid namn "Juno". Det har snöat jättemycket hela dagen idag och även fast det är ett litet "break" just nu så är det meningen att det ska komma mycket mer inatt och imorgon. Som vanligt så det blir det ju kaos i storstäder när sånt här väder kommer. I Sverige är det så annorlunda men tänk er att ni tar hela Sveriges befolkningen och sätter de i en och samma stad...då får ni ju i princip New York City. Det är ju så sjukt mycket folk här och alla är beroende på att köra bil eller att ta bussar/tunnelbana/tåg till alla ställen, så när de stänger av vägarna för att undvika alla trafikolyckor samt kollektivtrafiken inte funkar så är det ju inte så konstigt att det blir lite småkaos haha.

Imorgon så är alla skolor här stängda och de mesta affärerna också så det bli väl en mysig innedag imorgon. Kan ju säga att det känns ganska gött att jag ska till Florida på lördag. Jag har verkligen något att se fram emot i det här vädret i alla fall! På onsdag är det meningen att jag och min moster ska äta lunch med några utav mina (extra-) aunts här men vi får se hur vädret är. På torsdag har jag och min kusin planerat en heldag tillsammans så jag hoppas verkligen att vädret lättar upp lite som de har sagt, så att jag kan göra lite saker.

En annan sak som jag kan uppdatera om är ju min läsning. Jag satte först upp ett mål att läsa 50 böcker i år och sen så ändrade jag till 30...men jag tror banne mig att jag får ändra tillbaka till 50 för jag är redan inne på min femte bok och det har knappt gått två veckor. Än så länge har alla böcker varit bra men de har inte varit "wow". Ifall någon är intresserad och vill ha boktips så kommer jag skriva böckerna och författaren här nedanför. Jag läser s.k "Young Adult"-böcker och jag läser både fiction och non-fiction. Jag läser alltid på engelska för jag föredrar det och det känns bara lättare och mer naturligt för mig, men det finns säkert svenska översättningar på de flesta.

"I Am Number Four" - Pittacus Lore

"Only Everything" - Kieran Scott

"Beastly" - Alex Finn

"Looking For Alaska" - John Green

Vad jag läser nu: "Paper Towns" - John Green

Vet inte om någon utav mina läsare tycker att detta är intressant men det är ett utav mina intressen att läsa så jag kommer fortsätta skriva om det. Om ni har boktips så får ni mer än gärna komma med dom!