torsdag 25 september 2014

Tur att man får fler chanser

Efter att ha sörjt i en halvtimme på vägen hem så är jag nu fit for fight igen haha. Jag hade världens värsta morgon och allt ledde till att jag inte klarade min uppkörning. Jag skulle ha uppkörning vid 10 men smart som jag är så glömde jag mitt ID. Så jag fick komma tillbaka vid 10.45 för han hade en tid då, konstigt nog, så vi fick alltså köra hem till Värmskog och tillbaka på drygt 30 min. Det var inte normalt. Det förstörde verkligen allt, jag var så himla nervös och det blev bara värre av att ha tidspressen och allt sånt där på sig.

Hur som helst så tyckte jag inte att det gick jämt åt helvete utan jag var helt enkelt för uppjagad och stressad. Därför gick det lite för snabbt när jag var i stan och när jag skulle backa osv. Jag håller faktiskt med min bedömare, tyckte inte han gjorde fel i att kugga mig, så jag är i alla fall inte bitter på det sättet. Han sa faktiskt att jag var ovanligt bra på att manövrera bilen, så det känns bra det i alla fall haha. Hur som helst så blev jag såklart jätteledsen och allt var skitjobbigt i typ 30 minuter haha. Men nu är jag hemma igen och jag har redan bokat en ny uppkörningstid imorgon, i Karlstad denna gången. Jag vill bara fortsätta köra tills jag klarar det, se till att ta det lugnt och sansat och faktiskt visa att jag kan det här.

Håll gärna tummarna för mig imorgon, det lär behövas! Tur att man får fler chanser, right?

Jag idag:


Jag imorn:





onsdag 24 september 2014

Halvvägs

Igår så var jag iväg på teoriprov i Karlstad (efter att jag försov mig igen). Jag fick 57/65 och blev asså godkänd. Det var helt ärligt mycket lättare än vad jag trodde att det skulle vara. Jag hade ingen inloggning på STR som är officiella sidan för trafikverket typ där man kan öva på en massa frågor och sånt. Jag satt och övade på två gratissidor istället och läste bara på böckerna som jag så snällt fick låna av en kompis. Jag klarade alltså teorin utan att betala för något förutom själva provet då såklart. Så det går det med! Oftast så finns det någon kompis som har teoriböcker kvar från när de själva tog. Jag lånade faktiskt från två olika personer nu under våren/sommaren, så tänk på det! :)

Efter det så åkte jag och pappa och käkade lunch på IKEA innan vi åkte hemåt igen. Igår var jag så himla uttråkad om jag ska vara ärlig. Mitt rum såg dock ut som ett bombnedslag då jag totalt fokuserat på teorin och väntat med att städa, så igår tog jag tag i det lite. Har dock mycket kvar att göra så jag får nog sätta igång med det snart igen. Jag måste ju städa mitt rum och lämna det i hyfsat bra skick när jag åker.

Imorgon så har jag då min kära lilla uppkörning på morgonen. Ni lär nog märka om det går bra eller inte. Annars är det väl bara att göra om, precis som jag sa om teorin. Jag brukar tänka så att det är så  himla många i Sverige som har körkort...so why not me? Vare sig det tar en eller två eller tom tre gånger så kommer man ju klara det någon gång. Jag är inte sämre än någon annan! Sen är det jobbigt att man blir nervös, men helt ärligt så gjorde vi så himla många avgörande och seriösa saker under åren på gymnasiet att jag typ bara lärt mig att acceptera faktumet att jag kommer bli nervös. Bara att gilla läget och göra sitt bästa!

Hur det än går imorgon så ska jag i alla fall ut sen på kvällen med Ebba och Marcus i Karlstad! Tror det kommer bli riktigt kul. Då får jag endast fira eller dränka mina sorger i vodka, båda funkar för mig ;)








måndag 22 september 2014

I wanna be like Kanye

Hejsan, eftersom jag väntar på att min mobil ska ladda lite mer så tänkte jag passa på att skriva ett litet inlägg.

Dagen började med att jag försov mig, chocken där liksom. Jag skulle upp jättetidigt faktiskt och kunde inte somna igår så det kanske inte var så jättekonstigt. Hur som helst så skulle jag iväg på Risktvåan, dvs halkbanan.

Not gonna lie, jag var nervös. Jag är sån som seriöst blir nervös inför ALLT nytt jag någonsin gör. Det gick dock över ganska snabbt för fyfan vad kul det var! Jag kände ingen där och gjorde det privat (asså inte genom någon körskola). Vi var bara tre som gjorde det så vi var i våran egna lilla grupp. Jag hamnade i alla fall med en annan kille och vi hade så himla roligt, vi kom överens väldigt bra och det var bara sjukt kul att få prova på allt. Var skönt att hamna med någon chill för vi satt och skrattade när det gick åt helvete och satt och lyssnade på radion när de andra drygade osv. Det gjorde helt enkelt allt roligare att hamna med någon som inte var så stel av sig!

Annars så har jag pluggat teori. Försöker nöta in allt in i det sista i princip. Ska ut och springa eller gå snart, har inte riktigt bestämt mig vad jag känner mig för, men något ska det bli i alla fall! Sen blir det väl att fortsätta plugga, finns inte så mycket mer än det att göra känner jag om man vill att det ska gå bra.

Imorgon är det alltså teorin som gäller. De mesta håller sina provtider hemliga men jag har redan berättat det för så många att jag inte riktigt bryr mig, och varför ska man göra det? Inte som om det är ovanligt att faila, om man nu skulle råka göra det? Förhoppningsvis går det bra, det märks! :) Ska låtsas att jag är Kanye West när jag går in i det där provrummet. #förebild
Inget kan vara värre än IB-exams jämt stressmässigt, så är det bara, det förbereder en för livet på många sätt...









torsdag 18 september 2014

Vad jag ska göra nästa kommande 3 år...-ish

En sak som är så himla "jag", är verkligen att jag inte kan leva i nuet och ta en sak i taget. Jag har helt ärligt planerat mina kommande 3 år, yepp, you heard me right. Jag sa i mitt förra inlägg att jag inte ville ge några detaljer...men vafan...vad spelar det för roll? Ändrar det sig så ändrar det sig.

Jag har tänkt boka min hemresa innan jag åker nu. Jag har skrivit till de jag ska va hos och jag funderar på att flyga hem ifrån N.Y i början på Juni nästa sommar och att vara Au Pair hos dom till Maj, vilket ger mig ungefär en månad att åka till i alla fall Tennessee samt N.Y. Detta betyder alltså att jag skulle komma hem för sommaren i Sverige och förhoppningsvis få jobba här i Värmskog igen. Vet dock inte om jag vill åka till N.Y (bortskämd snorunge varning) bara för att jag varit där så många gånger, roligare med nya ställen. Dock är det alltid kul att träffa släkt + vänner. Ooooh svåra val för någon med extrem beslutsångest.

Sen är det ju så att lilla jag ska bli pilot. Där jag vill gå (i Norge) har de kurser som börjar i Augusti samt Januari, jag lutar just nu därför mot att börja plugga igen hösten 2015 (utbildningen tar 2 år).

Asså jag älskar att planera så här, det ger mig motivation som fan, till allt. Jag ser sååå fram emot att bo i USA där jag har tillgång till ett gym. En stor del till varför jag gick ner i vikt osv var för att kunna bli pilot, jag vill fortsätta sträva efter mina hälso-mål som jag har satt upp. Sen så tycker jag att det är viktigt att drömma lite om framtiden. Man vet aldrig vad som kommer hända eller vart ens liv kommer leda, men jag kommer aldrig sluta sträva efter mina drömmar. Jag ska fan se till så 5-åriga jag som älskade flygplan och alltid pratade med piloterna efter landningen, äntligen ska få genomföra hennes första soloflyg. Kvinnliga piloter är fucking badass. Fattar ni vad motivation detta ger mig? Skulle vara så himla överexalterad just nu om det inte var för att jag är så sjukligt trött.

Mina framtidsdrömmer och planer är såå många. Jag skulle kunna skriva en hel lista. De flesta jag känner har ingen aning om vad de vill göra i livet, jag är tvärt om, jag har för mycket jag vill göra. Nu vet jag definitivt vad jag ska göra i alla fall, vilket är att fixa mig en liten kvällsmat och sen gå och lägga mig. Har haft körlektion, pluggat och gymmat hela dagen på mindre än 2 h sömn, har verkligen varit överdrivet slutkörd hela dagen idag.





måndag 15 september 2014

Tankar kring flytten

Sista dagen i USA var i lördags och eftersom vårat plan lyfte 21.30 så hade vi i princip en heldag vilket var skönt. Vi bestämde oss för att åka till ett shoppingområde som är en "outdoor mall". De är ganska vanliga i USA men finns inte riktigt något sånt här. Hur som helst så hade jag redan köpt ganska mycket och eftersom min resväska var fullproppad så kunde och ville jag inte shoppa mer. Vi delade dock upp oss så jag drog ganska snabbt till min absoluta favoritaffär i USA vilket är Barnes & Noble. Det är en jättestor bokaffär och de har oftast en Starbucks där inne vilket gör stället alldeles underbart. Det sitter folk som läser och pluggar på stolar, soffor och på golvet och det är bara sånn himla mysig atmosfär. Jag letade upp en bok i hyllorna, köpte mig en Pumpkin Spice Latte och satte mig och läste i en timme.

Det var då det slog mig. Jag längtar efter att få uppleva den här känslan varje dag. Känslan av att vara någonstans som man bara älskar. Både Sverige och USA har verkligen sina för- och nackdelar, men jag ser fram emot att få prova på att bo i USA ett tag. Visst så vet jag redan hur det är i USA, jag har i princip vant mig med de mesta Amerikanska sakerna, vet hur det mesta funkar, vet hur man ska bete sig osv (ja, det är väldigt annorlunda än här) och blir inte riktigt lika mindblown när jag åker dit nu för tiden, bara för att jag varit där så många gånger.

Jag har dock haft väldiga funderingar över om just det här "Au Pair"-livet är något för mig och helt ärligt så tror jag att det kommer vara något som kommer vara nytt och roligt men inget jag kommer vilja hålla på med sådär superlänge. Jag har pratat lite med mamman som jag ska till och föreslagit hur länge jag ska stanna, något jag inte hade bestämt innan. Dock tänker jag inte säga något tills jag bokar min hemresa, då det kan ändras och jag vill inte lova något som sen ändras.

När jag hade gjort detta kändes det som min inställning blev mycket mer positiv mot det hela. Jag ser verkligen fram emot att flytta nu i Oktober och önskar nästan att jag skulle åka tidigare. Jag längtar seriöst tillbaka till USA efter bara en dag. Visst är det skönt att komma hem till sin egna säng men när man är utomlands så slipper man tänka på alla problem man hade hemma och alla vänners problem och alla man känners problem (ni förstår vad jag menar). Det blir som en flykt från verkligheten och därför vill jag åka. Jag är inte glad när jag är hemma, något jag nämnt tidigare och det slog mig direkt väldigt hårt idag då jag varit ganska deppig hela dagen, därför ville jag skriva av mig lite.

Hur som helst så är väl sammanfattningen av det hela att jag verkligen ser fram emot att åka, ännu mer nu när jag nyss varit över till USA. Jag hoppas även att de sista veckorna här i Sverige blir bra och att jag lyckas ta det där jävla körkortet. Jag är en sånn som absolut inte tror på mig själv så jag tror ALLTID att jag kommer misslyckas, detta är inget undantag kan jag meddela haha. Imorgon ska jag iallafall in till Arvika för en dubbellektion så jag måste upp tidigt och åka med mamma. Har även tänkt gå och simma eller gymma, har inte riktigt bestämt mig än, samt se vad Arvika har att erbjuda...vilket översatt betyder: Jag tänker ta med mig en massa teoriböcker och vanliga böcker och sitta i bibblan tills jag har skjuts hem.

Ha det bra!


måndag 1 september 2014

Beach Please

Tjenare!
Igår så jobbade jag min sista dag på drygt tre veckor. Jag kommer även jobba de två sista helgerna i september men tills dess är jag helt ledig. På torsdag åker bilen mot Arlanda för att sedan chilla i ett flygplan i 10 timmar för att landa i soliga, varma Florida. Jag har tidigare aldrig varit i Florida...om det inte räknas att jag var tekniskt sätt där i mammas mage (de var elaka och var till Disney World året innan jag föddes). Jag har som de flesta vet varit i USA flera gånger innan och senast var det i 2012 då jag flög ner till Tennessee helt själv. Trodde verkligen inte att jag skulle komma dit en gång INNAN jag flyttar den 17 Oktober...men där ser man, ibland är det skönt att vara lite spontan. Jag åker alltså dit med mamma och pappa och är där i 10 dagar, kommer hem på valdagen! :)

Imorgon ska jag även in till Karlstad för en lunch med tre av mina fina vänner då Emmy flyttar till London på fredag för att vara Au Pair där. Alla mina vänner (inklusive mig själv obviously) flyttar över hela världen just nu känns det som, så det gäller att ta vara på tiden man har och försöka träffa alla. Man vet aldrig när nästa gång blir! Jag ska även dra till Friskis innan hade jag tänkt. Saknar det stället så himla mycket så ett gympass där ser jag fram emot. Blir även att träffa Marcus på eftermiddagen samt shoppa det sista inför resan ifall jag kommer på något jag behöver.

Annars så är september helt jäkla fullbokad känns det som. Efter jag kommer hem så är det mycket angående körkortet, det är flera lektioner, halkbana, teoriprov och uppkörning. De tre sistnämnda är alla inom fyra jävla dagar. Kommer inte ens ha tid att hinna bli nervös mellan dom! Bara att köra på det (literally), tänker vara så optimistisk och positiv som det bara går. Why not liksom. Den sista september åker jag även till Stockholm. Kommer möta upp syrran där som kommer ner från Östersund så ska vi ha två dagar i Stockholm tillsammans inklusive Lady Gaga konsert på kvällen. Det kommer bli helt jäkla grymt!

I oktober sen så gäller det väl att ta tag i allt som har med flytten att göra. Just nu tänker jag dock ta en månad i taget, händer nog mycket i september känner jag! Nu ser jag bara fram emot fina stränder, kubansk mat, hajar, krokodiler, flygande insekter, snygga killar på stranden och en massa shopping i mina favoritaffärer!

Hoppas ni alla har det bra! Kommer nog en massa bilder ifrån resan sen :)


Jag och finaste Emmy! 






torsdag 28 augusti 2014

Ensam

Jag känner mig otroligt ensam. Från att ha varit omringad i skolan av en massa vänner är jag nu helt plötsligt väldigt ensam. Flera av mina närmaste vänner bor långt borta, är upptagna och/eller hänger med deras flick/pojkvänner medans jag bara är här. Ensam som vanligt.

Om drygt en och en halv månad så flyttar jag och jag är väldigt osäker på vad jag lämnar bakom mig. Jag både ser fram emot och fasar den här flytten. Jag är livrädd. Jag vet inte hur jag ska överleva utan mina vänner....men samtidigt så är det det jag gör nu, den enda skillnaden blir väl avståndet.

Helt ärligt så känns det som om ingen kommer sakna mig. Det känns som om ingen jag känner, känner så som jag gör. Det känns inte som om någon vill ens försöka spendera tid med mig innan jag flyttar. Alla är upptagna med sitt. Det känns nästan som om man är lite osynlig ibland. Hör man inte av sig till folk så händer det aldrig att de själva hör av sig, så har det alltid varit för mig. Detta leder till att det ständigt känns som jag tvingar folk att vara vän och umgås med mig.

Ibland tänker jag att jag lika gärna borde ge upp. Låta folk vara i fred. Låta folk göra sitt. Om ett tag så sticker jag ändå. Då slipper de iallafall tvingas vara med mig.

Samtidigt så vill jag inte flytta ifrån allt och alla.