söndag 10 maj 2015

Idrott ska inte behöva betyda ångest

Hej, här är jag igen. Redo att skriva och skapa rubriker som kommer att irritera en del av Sveriges befolkning. Jag blev inspirerad av en diskussion jag hade med mina föräldrar om idrotten i svenska skolsystemet. Mina föräldrar hade ändå ganska olika synpunkter på det hela, precis som resten av folket, men jag tänker börja med att skriva lite om mina egna uppfattningar genom min skolgång här i Sverige om själva idrottslektionerna.

Jag kan först börja med att säga att jag tycker att jag hade underbara idrottslärare, så det var det absolut inga problem med. De var alltid engagerade, de pushade och försökte alltid att få alla i klassen att vara med. Dock så är det väl lika bra att vara ganska framåt i detta inlägg - idrotten gav mig otrolig ångest. Nu innan ni börjar få helt fel bild av det hela, så måste jag tillägga att jag faktiskt tyckte om att ha idrott i skolan, det var faktiskt ett utav mina favoritämnen tro det eller ej. Det hjälpte dock inte faktumet att jag ändå hade otrolig ångest inför varje lektion.

Nu är det kanske inte så lätt att sätta sig in i just huvudet på en knubbig och kort 13-årig tjejs hjärna där det fanns en hel hög av dålig självkänsla, prestationsångest och kroppsångest redan vid ung ålder. Jag var inte så himla smidig av mig, jag har aldrig kunnat springa snabbt eller långt och jag är väldigt svag. Som "tur var" så hade jag ändå bra bollkänsla, jag var bäst i klassen på att simma och jag kämpade alltid på som om mitt liv hängde på det, vilket gjorde att jag ändå var hyfsat medel i ämnet och att mina lärare ofta gav mig beröm för hur hårt jag kämpade.

Även om jag nu överlevt det hela så kan jag tänka tillbaka ibland på vissa specifika minnen med idrotten och känna hur det vänder sig i magen. Lekarna där man skulle bära på varandra, vilket inte riktigt behöver förklaras, för alla som är större än det "normala" vet vad jag pratar om, det är fan inte en lek, det är plågsam ångest i 15 minuter (eller hur länge denna mardröm till lek håller på). Jag kommer ihåg friluftsdagarna när man tex skulle cykla tillsammans med 50 andra ungar - jag sa till mamma att jag var sjuk för jag vägrade, min ångest var så stor att jag helt enkelt inte ens kunde gå till skolan. När man som tjej hade mens och inte kunde vara med på badlektionen och helt plötlisgt visste hela ens högstadieklass att man hade mens (kanske inte verkar som en så stor grej men när man är 14 år så är det det). Inte minst att behöva byta om i omklädningsrummet med alla andra tjejer när man hade sin mens, det är inte alltid det roligaste kan jag meddela, personligen har jag mer kroppsångest då och man känner sig inte alltid så fräsch. Inte för att glömma fyslektionen som vi hade ute på en mosse där jag sjönk ner till midjan i äcklig sörja och fick panik för att jag satt fast och fick ta i för kung och fosterland för att inte försöka dö....måste jag ens säga något mer än "beep-testet". Tänk er att byta till en helt ny klass i sexan, du är rädd, du är osäker, du är värdelös på att springa och bara några veckor efter skolstart så får du veta att du ska göra ett test tillsammans med din nya klass där ni ska springa tills ni inte orkar mer. Jag kom till nivå 3. Enough said där....men det var tur att jag var bra på bollsporter iallafall, annars hade jag fan inte fått några vänner.

Listan är lång för mig. Jag hade ångest inför varje lektion. Vad är det för något denna vecka? Fotboll. Thank god. Ska vi ut och sprnga 5 km? Gud vad kul att se hur allas ryggar försvinner framför mig medans mina lungor brinner och jag tvingas gå istället.

Idrott är bra. Idrott ska finnas i skolan. För min del får det gärna finnas mer idrott i skolan till och med. Tycker jag att man ska få betyg i det? Nej. ALLA är i olika stadier under tonåren. Vissa är helt okej med sina kroppar men det är många som hatar dom. Vissa tränar utanför skolan och har gjort det enda sen de var små, men inte alla. Vissa är vana att byta om i omklädningsrum med 10 andra tjejer, men för vissa är det veckans värsta händelse.

Jag tyckte om idrott, jag fick VG i högstadiet och kämpade som ett jävla svin för det. Jag hade otrolig prestationsångest inför varje lektion för jag visste att lilla överviktiga jag skulle få kämpa dubbelt så mycket och slita som ett djur för att orka hänga med och prestera bra nog för mitt jävla VG jämfört med långa, starka, vältränade Pelle som sprang 4 mil i veckan på fritiden och lyfte skrot varje kväll hemma i garaget. Jag mådde illa inför lektioner där jag visste att vi skulle göra saker jag inte var bra på. Jag visste att jag skulle se ut som en jävla idiot när jag försökte göra olika gymnastiska övningar, men tvungen att göra det var man, hur mycket man än ville springa och gömma sig någonstans.

Jag tror att en otrolig stor del av alla tonåringar skulle må bättre av att inte få betyg i idrott, men ändå ha det som en obligatorisk lektion. Helt plötsligt skulle mycket utav ångesten inför och under lektionerna försvinna och istället skulle man kunna lägga fokus på att ha kul samtidigt som man fick en bra dos av träning under skoltid. Var man inte bra på något så behövde man inte vilja ta livet av sig utan istället så kunde man göra sitt bästa med vetskapen om att ens prestation på löprundan inte skulle ha någon effekt på ens betyg.

Jag förstår att det är väldigt svårt för många att förstå hur jobbigt det egentligen är för vissa och därför känner ja personligen att att ta bort betygen och pressen från idrottslektionerna skulle vara en bra lösning för elever som både älskar och hatar idrott. Om man ändå nu vill ta idrott på blodigt allvar så finns det tusentals klubbar runt om i hela landet som brinner för hundratals olika sporter och tävlingar och evenemang där detta är möjligt, jag har själv spelat och tävlat i både fotboll och pingis en stor del utav mitt liv och älskat det.

Däremot tycker jag inte att ordet "idrott" ska behöva ge vissa unga (och gamla) tonåringar i skolan ont i magen längre.

fredag 24 april 2015

Allt

Finns det något jobbigare än när alla konstant ska fråga en vad man ska göra i framtiden? Vare sig det är efter studenten, till hösten, när du blir äldre, vad som helst, det är alltid lika jobbigt och stressigt - i alla fall för mig.

Jag har spenderat 18,5 ynka år på den här planeten, bott i lilla Värmland 18 utav dem och gått i skolan sen jag var 5 år. När tänker folk att jag ska ha bestämt mig för vad jag vill göra för resten av mitt liv? Vet ni hur stor världen är och hur mycket det finns att välja mellan eller?

Visst jag har saker jag tycker om att göra och som jag skulle kunna tänka mig att jobba med, jag älskar att flyga och är intresserad av allt som har med det att göra...men det finns så mycket annat också. Det finns så många olika jobb, så många ställen att bo, så många olika länder, kontinenter, människor. Jag är inte en sån som känner mig nöjd med att stanna och leva mitt liv här i lilla Värmland utan att ha fått spread my wings och utforskat hela världen först.

Jag skulle vilja läsa och plugga så himla många, vitt skilda saker. Jag tycker om språk, alla naturämnen, psykologi, beteendevetenskap, konst, arkitektur (japp, en ny grej jag fått intresse för). Jag skulle vilja prova på att bo i ett tiotals olika länder och jag skulle vilja jobba med en massa olika saker. Jag skulle vilja åka till Frankrike och gå en baristakurs, åka till södra Europa och gå en målarkurs. Jag skulle vilja prova på att bo i England någonstans och jag skulle vilja åka till Australien och Nya Zeeland på världens äventyr. Jag skulle även vilja skriva och publicera en bok (har en helgrym idé redan). Jag har alltid velat åka till Afrika och även kanske göra något volontärarbete någonstans eller att åka på en sån där turistbuss någonstans i världen.

Samtidigt som jag vill göra allt detta så "måste" jag välja min karriär. Jag vill bara utforska allt innan jag gör mitt val, är det så mycket att begära? Så nä, nu kan ni väl sluta fråga mig vad jag vill göra i framtiden för jag skulle kunna ge er en hel lista med saker. Jag skulle älska att börja plugga igen men samtidigt finns det så mycket som jag vill uppleva och se först.

Jobbig fråga det där asså.



tisdag 21 april 2015

21/4

Hejsan svejsan, kom på att det kanske vore bra att uppdatera här så att folk som bara följer mig genom bloggen vet att jag lever!

Så ja, här är jag nu i lilla Sveariket igen! Jag har nästan varit här i en vecka nu och det har varit väldigt konstigt. De första dagarna var inte alls värst roliga och ganska ångestfyllda faktiskt. Det är konstigt att landa någonstans som är så himla vant men samtidigt så känns det så utländskt. Det känns nästan som att man har två liv och att detta är en annan verklighet liksom. Ja ni hör ju hur jag låter, det var konstigt helt enkelt!

Det är först nu den här veckan som saker har börjat kännas lite bättre. Jag börjar jobba den 1 Maj igen så jag har ju ett par veckor här där jag inte har så mycket planerat. Som tur är så är mina systrar hemma den här veckan så jag har fått spendera tid med dom. Igår så spenderade jag även kvällen med Danne och Jacko vilket var väldigt trevligt och ikväll så kom Anna hit från Arvika så vi fick återförenas, väldigt kul! Imorgon så ska jag in till Karlstad också där jag först ska äta brunch med Fannie på IKEA och sen så ska jag gå på stan lite och även träffa och fika med Hanna.

Jag försöker (som ni nog märker) hitta på saker med alla underbara människor jag känner, för det får allt att kännas bättre och mer normalt igen! Har ju även världens bästa vänner så de gör Sverige-livet hundra gånger bättre!

Ja det var väl en liten uppdatering från mig, får väl se hur bra jag bloggar nu när jag är tillbaka här i Sverige. Känns inte riktigt lika spännande kanske haha...










fredag 10 april 2015

Sista inlägget från denna kontinent

Tjenare, jag har inte bloggat på två veckor och under tiden så har jag lämnat Texas, spenderat några dagar i NYC, åkt vidare till New Jersey, Pennsylvania och Washington D.C och än en gång kommit tillbaka hit till NYC.

Känns lite omöjligt att skriva om allt jag gjort så istället tipsar jag om att kolla på bilderna jag lagt upp på Facebook så får ni en bra överblick på allt jag hunnit med på sistone! Jag har gjort så otroligt mycket och även om det varit väldigt kul så har det även varit lite jobbigt och slitsamt nu mot slutet. Jag har haft mycket att handskas med på sistone med vidriga s.k "vänner", familjedilemman och tyvärr även en nära släkting som gått bort pga cancer nu i veckan.

Det känns alltså både ganska skönt att jag ska hem snart, samtidigt som jag absolut inte vill hem just nu. Kanske är lite svårt att förstå logiken där men det är bara så mycket skit som händer hemma och så mycket är annorlunda att jag helst skulle vilja stanna här borta för alltid och slippa handskas med allt negativt. Samtidigt så känns det lite som om jag behövs där hemma nu och såklart vill jag inget annat än att vara runt min familj och mina bästa vänner när allt är kaos.

Jag har i alla fall drygt fem hela dagar kvar (flyger ut tisdag kväll) och imorgon ska jag möta upp med några utav mammas vänner som i princip är som mostrar till mig, för de ville träffa mig och bjuda mig på lunch. På lördag så ska jag träffa de jag har vaktat hunden åt några gånger för även de vill bjuda mig på brunch och se mig igen innan jag åker hem. På söndag så ska jag åka in till Manhattan en sista gång och spendera dagen med Sara och på måndag och tisdag så ska jag spendera min sista tid här med mina släktingar!

Har redan börjat packa och thank god verkar jag inte ha några problem med att få plats med allt så det känns skönt. Det är svårt att njuta av min sista tid här dock för känslorna är på högvarv och väldigt blandade, vilket bara gör allt jobbigt.

Det var väl allt från mig, ingen aning när nästa gång jag bloggar blir, men förmodligen blir detta sista inlägget från USA! Snacka om att sex månader har flugit förbi!





torsdag 26 mars 2015

Några dagars uppdatering

Känner inte riktigt att jag hinner med här haha. Att gå på rodeo var i alla fall hur häftigt som helst. Det är inte för alla, men jag tyckte det var jättekul och det kändes väldigt "Texas" vilket såklart är kul när man ändå är här!

Austin var också grymt, väldigt fin stad! På vägen dit var det väldigt mycket trafik (skräll) så istället för 3,5 h så tog det 5,5. Vi hade i alla fall en heldag i Austin på måndag där vi besökte the Capital Hall. Austin är ju Texas state capitol så det var hyfsat mycket folk där, kul att kunna säga att man varit där! Efter det så käkade vi lunch och sen så åkte vi till en botanisk trädgård strax utanför staden. Jag tycker alltid det är kul att gå runt i trädgårdar/parker så jag tyckte det var väldigt fint. Det hjälpte även att det var molnfritt och 28 grader i skuggan!

Nästa dag så åkte vi hem hit igen och jag har legat ute i solen och läst väldigt mycket de senaste dagarna vilket har varit hur skönt som helst. Igår eftermiddag så åkte vi ut till deras andra hus (typ ett sommarhus) och spenderade en natt där. Ska försöka gå ut i solen igen, dock var det storm inatt så det är mycket kyligare ute samt blåsigare så det är inte lika varmt och skönt som det varit ett par dagar. Hoppas dock på några varma dagar igen innan det är dags för mig att flyga tillbaka till de nordöstra delarna av detta land!






lördag 21 mars 2015

Teater, downtown och rodeo

Hejsan svejsan!

Okej, så först och främst, låt mig berätta om kvällen i torsdags (?).Vi åkte till ett litet ställe och det såg nästan ut som en liten bar typ. Längst fram var det en liten scen och runt omkring framför scenen så fanns det bord på typ tre olika platåer där man fick sitta. Man kunde beställa mat, drinkar och efterrätt osv. Det var verkligen ett litet ställe men inredningen var hur coolt som helst och det var verkligen unikt. Själva showen var en romantisk komedi som var hur rolig och bra som helst. Jag tyckte allt var supercoolt och tyckte verkligen om stället, mycket trevlig kväll!

Igår så hade vi en heldag i Dallas. Vi kom in till stan en timme innan muséet öppnade så vi gick runt ett tag innan det började spöregna så fick ta skydd inne på ett café (vilket jag menar..var heelt okej). Vi gick sen till Dallas Musuem of Art och spenderade ett par timmar därinne. Tyckte museet var bra, det var även väldigt lagom storlek på det. Efter det så gick vi till The Spaghetti Warehouse och åt en väldigt god lunch där. På vägen ut från stan sen så åkte vi förbi Pioneer Plaza samt vart JFK blev skjuten. Det spöregnade hela dagen så vi gjorde de sistnämnda turistställena via bil.

Idag har jag haft en lugn dag och jag har passat på att läsa (börjat på bok 11) samt uppdatera er. Ikväll så ska vi åka på rodeo, så det lär ju bli grymt! Är lite osäker på om jag åker imorgon eller på måndag men jag och deras yngsta dotter ska åka till Austin och spendera en natt där hos deras släktingar. Så kanske inte kan uppdatera på några dagar.

Vi hörs!





torsdag 19 mars 2015

En annan del av södra USA

Förlåt för kass uppdatering. Jag tror alltid att jag uppdaterar mer än vad jag gör för oftast så skriver jag inlägg men jag publicerar dem aldrig haha. Så jag glömmer alltid bort vad som blir offentligt för er att läsa och inte.

Hur som helst så är jag numera i Texas. Mina 3.5 veckor i Tennessee gick förbi för snabbt och hade mer än gärna stannat där i någon månad till! Tiden flyger verkligen förbi och i förrgår lyfte planet från Nashville till Houston och sen så bytte jag plan och flög hit till Dallas.

Hade en ganska lugn dag igår och gick och såg nya Cinderella filmen på bio. Tyckte den var superbra och han som spelar prinsen får gärna höra av sig till mig känner jag haha. Idag så åkte vi och åt lunch på en restaurang som heter Babes i Frisco. Det är ganska typiskt lant-Texas stuk på det hela med cool inredning. De som serverar sjunger och dansar även ibland vilket var kul (fick dock bara se en tjej sjunga under tiden vi var där). Maten var också ganska typiskt för södra-USA med friterad kyckling och kött osv.

Efteråt så gick vi runt på det stället där de hade gamla byggnader som de "samlat ihop" för att forma ett litet område som skulle se ut som gamla Texas. De hade även ett litet museum med lite historia om Frisco som vi gick runt i ett tag.

Ikväll så ska vi på någon show klockan 8. Är inte 100% säker på vad det är, men det ska tydligen vara ganska interaktivt med publiken så det blir nog kul! Imorgon är planen att åka in till Dallas och gå på något museum samt gå runt i staden.

Yeees, lär väl försöka uppdatera den här lilla bloggen oftare samt fortsätta ladda upp bilder på Facebook så ni får ta del utav mitt coola lilla äventyr här borta.