torsdag 18 september 2014

Vad jag ska göra nästa kommande 3 år...-ish

En sak som är så himla "jag", är verkligen att jag inte kan leva i nuet och ta en sak i taget. Jag har helt ärligt planerat mina kommande 3 år, yepp, you heard me right. Jag sa i mitt förra inlägg att jag inte ville ge några detaljer...men vafan...vad spelar det för roll? Ändrar det sig så ändrar det sig.

Jag har tänkt boka min hemresa innan jag åker nu. Jag har skrivit till de jag ska va hos och jag funderar på att flyga hem ifrån N.Y i början på Juni nästa sommar och att vara Au Pair hos dom till Maj, vilket ger mig ungefär en månad att åka till i alla fall Tennessee samt N.Y. Detta betyder alltså att jag skulle komma hem för sommaren i Sverige och förhoppningsvis få jobba här i Värmskog igen. Vet dock inte om jag vill åka till N.Y (bortskämd snorunge varning) bara för att jag varit där så många gånger, roligare med nya ställen. Dock är det alltid kul att träffa släkt + vänner. Ooooh svåra val för någon med extrem beslutsångest.

Sen är det ju så att lilla jag ska bli pilot. Där jag vill gå (i Norge) har de kurser som börjar i Augusti samt Januari, jag lutar just nu därför mot att börja plugga igen hösten 2015 (utbildningen tar 2 år).

Asså jag älskar att planera så här, det ger mig motivation som fan, till allt. Jag ser sååå fram emot att bo i USA där jag har tillgång till ett gym. En stor del till varför jag gick ner i vikt osv var för att kunna bli pilot, jag vill fortsätta sträva efter mina hälso-mål som jag har satt upp. Sen så tycker jag att det är viktigt att drömma lite om framtiden. Man vet aldrig vad som kommer hända eller vart ens liv kommer leda, men jag kommer aldrig sluta sträva efter mina drömmar. Jag ska fan se till så 5-åriga jag som älskade flygplan och alltid pratade med piloterna efter landningen, äntligen ska få genomföra hennes första soloflyg. Kvinnliga piloter är fucking badass. Fattar ni vad motivation detta ger mig? Skulle vara så himla överexalterad just nu om det inte var för att jag är så sjukligt trött.

Mina framtidsdrömmer och planer är såå många. Jag skulle kunna skriva en hel lista. De flesta jag känner har ingen aning om vad de vill göra i livet, jag är tvärt om, jag har för mycket jag vill göra. Nu vet jag definitivt vad jag ska göra i alla fall, vilket är att fixa mig en liten kvällsmat och sen gå och lägga mig. Har haft körlektion, pluggat och gymmat hela dagen på mindre än 2 h sömn, har verkligen varit överdrivet slutkörd hela dagen idag.





måndag 15 september 2014

Tankar kring flytten

Sista dagen i USA var i lördags och eftersom vårat plan lyfte 21.30 så hade vi i princip en heldag vilket var skönt. Vi bestämde oss för att åka till ett shoppingområde som är en "outdoor mall". De är ganska vanliga i USA men finns inte riktigt något sånt här. Hur som helst så hade jag redan köpt ganska mycket och eftersom min resväska var fullproppad så kunde och ville jag inte shoppa mer. Vi delade dock upp oss så jag drog ganska snabbt till min absoluta favoritaffär i USA vilket är Barnes & Noble. Det är en jättestor bokaffär och de har oftast en Starbucks där inne vilket gör stället alldeles underbart. Det sitter folk som läser och pluggar på stolar, soffor och på golvet och det är bara sånn himla mysig atmosfär. Jag letade upp en bok i hyllorna, köpte mig en Pumpkin Spice Latte och satte mig och läste i en timme.

Det var då det slog mig. Jag längtar efter att få uppleva den här känslan varje dag. Känslan av att vara någonstans som man bara älskar. Både Sverige och USA har verkligen sina för- och nackdelar, men jag ser fram emot att få prova på att bo i USA ett tag. Visst så vet jag redan hur det är i USA, jag har i princip vant mig med de mesta Amerikanska sakerna, vet hur det mesta funkar, vet hur man ska bete sig osv (ja, det är väldigt annorlunda än här) och blir inte riktigt lika mindblown när jag åker dit nu för tiden, bara för att jag varit där så många gånger.

Jag har dock haft väldiga funderingar över om just det här "Au Pair"-livet är något för mig och helt ärligt så tror jag att det kommer vara något som kommer vara nytt och roligt men inget jag kommer vilja hålla på med sådär superlänge. Jag har pratat lite med mamman som jag ska till och föreslagit hur länge jag ska stanna, något jag inte hade bestämt innan. Dock tänker jag inte säga något tills jag bokar min hemresa, då det kan ändras och jag vill inte lova något som sen ändras.

När jag hade gjort detta kändes det som min inställning blev mycket mer positiv mot det hela. Jag ser verkligen fram emot att flytta nu i Oktober och önskar nästan att jag skulle åka tidigare. Jag längtar seriöst tillbaka till USA efter bara en dag. Visst är det skönt att komma hem till sin egna säng men när man är utomlands så slipper man tänka på alla problem man hade hemma och alla vänners problem och alla man känners problem (ni förstår vad jag menar). Det blir som en flykt från verkligheten och därför vill jag åka. Jag är inte glad när jag är hemma, något jag nämnt tidigare och det slog mig direkt väldigt hårt idag då jag varit ganska deppig hela dagen, därför ville jag skriva av mig lite.

Hur som helst så är väl sammanfattningen av det hela att jag verkligen ser fram emot att åka, ännu mer nu när jag nyss varit över till USA. Jag hoppas även att de sista veckorna här i Sverige blir bra och att jag lyckas ta det där jävla körkortet. Jag är en sånn som absolut inte tror på mig själv så jag tror ALLTID att jag kommer misslyckas, detta är inget undantag kan jag meddela haha. Imorgon ska jag iallafall in till Arvika för en dubbellektion så jag måste upp tidigt och åka med mamma. Har även tänkt gå och simma eller gymma, har inte riktigt bestämt mig än, samt se vad Arvika har att erbjuda...vilket översatt betyder: Jag tänker ta med mig en massa teoriböcker och vanliga böcker och sitta i bibblan tills jag har skjuts hem.

Ha det bra!


måndag 1 september 2014

Beach Please

Tjenare!
Igår så jobbade jag min sista dag på drygt tre veckor. Jag kommer även jobba de två sista helgerna i september men tills dess är jag helt ledig. På torsdag åker bilen mot Arlanda för att sedan chilla i ett flygplan i 10 timmar för att landa i soliga, varma Florida. Jag har tidigare aldrig varit i Florida...om det inte räknas att jag var tekniskt sätt där i mammas mage (de var elaka och var till Disney World året innan jag föddes). Jag har som de flesta vet varit i USA flera gånger innan och senast var det i 2012 då jag flög ner till Tennessee helt själv. Trodde verkligen inte att jag skulle komma dit en gång INNAN jag flyttar den 17 Oktober...men där ser man, ibland är det skönt att vara lite spontan. Jag åker alltså dit med mamma och pappa och är där i 10 dagar, kommer hem på valdagen! :)

Imorgon ska jag även in till Karlstad för en lunch med tre av mina fina vänner då Emmy flyttar till London på fredag för att vara Au Pair där. Alla mina vänner (inklusive mig själv obviously) flyttar över hela världen just nu känns det som, så det gäller att ta vara på tiden man har och försöka träffa alla. Man vet aldrig när nästa gång blir! Jag ska även dra till Friskis innan hade jag tänkt. Saknar det stället så himla mycket så ett gympass där ser jag fram emot. Blir även att träffa Marcus på eftermiddagen samt shoppa det sista inför resan ifall jag kommer på något jag behöver.

Annars så är september helt jäkla fullbokad känns det som. Efter jag kommer hem så är det mycket angående körkortet, det är flera lektioner, halkbana, teoriprov och uppkörning. De tre sistnämnda är alla inom fyra jävla dagar. Kommer inte ens ha tid att hinna bli nervös mellan dom! Bara att köra på det (literally), tänker vara så optimistisk och positiv som det bara går. Why not liksom. Den sista september åker jag även till Stockholm. Kommer möta upp syrran där som kommer ner från Östersund så ska vi ha två dagar i Stockholm tillsammans inklusive Lady Gaga konsert på kvällen. Det kommer bli helt jäkla grymt!

I oktober sen så gäller det väl att ta tag i allt som har med flytten att göra. Just nu tänker jag dock ta en månad i taget, händer nog mycket i september känner jag! Nu ser jag bara fram emot fina stränder, kubansk mat, hajar, krokodiler, flygande insekter, snygga killar på stranden och en massa shopping i mina favoritaffärer!

Hoppas ni alla har det bra! Kommer nog en massa bilder ifrån resan sen :)


Jag och finaste Emmy! 






torsdag 28 augusti 2014

Ensam

Jag känner mig otroligt ensam. Från att ha varit omringad i skolan av en massa vänner är jag nu helt plötsligt väldigt ensam. Flera av mina närmaste vänner bor långt borta, är upptagna och/eller hänger med deras flick/pojkvänner medans jag bara är här. Ensam som vanligt.

Om drygt en och en halv månad så flyttar jag och jag är väldigt osäker på vad jag lämnar bakom mig. Jag både ser fram emot och fasar den här flytten. Jag är livrädd. Jag vet inte hur jag ska överleva utan mina vänner....men samtidigt så är det det jag gör nu, den enda skillnaden blir väl avståndet.

Helt ärligt så känns det som om ingen kommer sakna mig. Det känns som om ingen jag känner, känner så som jag gör. Det känns inte som om någon vill ens försöka spendera tid med mig innan jag flyttar. Alla är upptagna med sitt. Det känns nästan som om man är lite osynlig ibland. Hör man inte av sig till folk så händer det aldrig att de själva hör av sig, så har det alltid varit för mig. Detta leder till att det ständigt känns som jag tvingar folk att vara vän och umgås med mig.

Ibland tänker jag att jag lika gärna borde ge upp. Låta folk vara i fred. Låta folk göra sitt. Om ett tag så sticker jag ändå. Då slipper de iallafall tvingas vara med mig.

Samtidigt så vill jag inte flytta ifrån allt och alla.


fredag 8 augusti 2014

Även den yngste växer upp någon gång

Imorgon fyller jag år. Det är helt sjukt hur snabbt det här året har gått. Jag har haft ett otroligt krävande år, både psykiskt och fysiskt. Jag tog en rejäl dipp ganska länge och under hela våren var jag överväldigad med skolan och förberedelser inför exams, precis som resten av min klass. Fysiskt sätt så har jag även dippat då jag inte lyckats hålla mig till mina vanliga rutiner som jag hade året innan, något som har varit väldigt frustrerande och jobbigt. Jag färgade även håret brunt, det var lite coolt.

Så vart står jag nu i förhållande till allt detta. Under all stress och kaos så lyckades jag på något sätt fixa en Au Pair familj inom ärligt två dagar i höstas. Jag hade inga vidare planer på att vara just Au Pair, men nu är jag otroligt nyfiken och spänd på att se hur detta kommer gå. Den 17 Oktober lämnar jag lilla landet lagom bakom mig för att upptäcka och utforska soliga Kalifornien - en del av Staterna som jag aldrig förut hälsat på. Jag har ingen aning om hur länge jag kommer vara borta vilket gör det hela mycket mer spännande. Vem vet när jag kommer tillbaka, jag kanske vantrivs och kommer hem efter en månad, eller så kanske jag aldrig kommer tillbaka (just kidding).

Jag vill fortfarande bli pilot. Jag kommer nog alltid att ha den framtidsdrömmen, men vem vet. Jag kan vara så otroligt spontan ibland att jag inte riktigt vågar lita på mig själv när jag säger vad jag vill göra i framtiden. Drömmen om att en dag flyga ett passagerarplan kommer dock nog alltid finnas kvar.

18 år blir lilla jag i alla fall. Jag har klarat mig så här långt. Jag har klarat 13 år i skolan och har nu ett IB-diplom. Jag har lite pengar efter sommarens jobb på cafét samt studenten. Jag har två medborgarskap som ger mig en massa olika jobb- och boendemöjligheter. Jag har vänner och familj lite överallt i världen. Jag har (förhoppningsvis) ett körkort om ett par månader. Jag har ett huvud fullt med idéer och ett äventyrslystet hjärta som bara vill upptäcka allt i hela världen.

Under 17 år har jag växt och formats i Värmskog, Arvika och Karlstad, till den jag är idag. Nu är det dags att se vad resten av världen har att erbjuda den lite äldre och mognare (kan diskuteras) Emilia. Cheers to that!



Hur det känns att fylla 18.








måndag 4 augusti 2014

Fullbokad

Hoppas innerligt att jag kommer uppdatera denna bloggen mer när jag flyttar till USA...annars lär jag göra många vänner besvikna känner jag.

Hur som helst så är jag fortfarande hemma i Värmskog, men bara en månad till. Jag och mina föräldrar har nämligen spontanbokat en resa till Florida den 4-17 september! När jag och mina systrar har fyllt 18 så åker vi på en resa med mamma; Katrina var till New York och Gabriela åkte till London. Detta blir alltså min 18-årspresent! Det ska verkligen bil huuuur skönt som helst att komma härifrån lite.

Jag har även bokat mina körkortsprov. Just nu känns det så himla omöjligt att jag ska lyckas ta det, inte för att jag har så svårt med själv körningen då jag lär mig ganska snabbt och tror på  mig själv, utan mer att det känns som det finns så himla mycket saker som man måste checka av på "körkorts-listan" innan man faktiskt står där med körkortet i handen. Jag ska dock klara det, jag vet att jag kan klara av det och därför är det bara att köra på (literally) och lägga ner den nödvändiga tiden och energin på detta. Vill inte riktigt avslöja datumen för proven (något jag tyckte var löjligt när mina vänner höll på att ta sina, men nu förstår jag). Kan i alla fall säga att jag får en mini-semester i Florida mellan de två proven.

Annars så jobbar jag på som vanligt på våran lilla räkmacke-fabrik som vi har här i Värmskog. Vi har nu kommit till den kända födelsedagsveckan som är varje år. Fannie fyller 18 år på onsdag, pappa fyller år på fredag och lilla jag bli 18 år och vuxen på lördag! Är även ensam hemma nu i några dagar vilket känns extra kul då åskovädren sveper in från alla håll och kanter. Med det sagt så får jag nog avrunda dagens lilla uppdatering, dra ur internetet och plugga lite teori i mörkret då världens mörkaste moln kryper närmare och närmare.

Ta hand om er!



måndag 14 juli 2014

Hemma är inte alltid bäst

De senaste veckorna har jag varit ganska nere. Jag har blivit passiv och inte riktigt tagit hand om mig själv som jag borde, hamnat i dåliga vanor igen. Hemma är inte rätt plats för mig.

När jag "flyttade" för första gången i tvåan så visste jag att jag äntligen skulle kunna ta tag i ett utav de största och viktigaste sakerna i mitt liv, min hälsa. Vilket jag även gjorde, jag var så jävla grym och jag är så sjukt stolt över mig själv. Jag var 16 år och gick ner 20 kg helt själv. Jag ligger fortfarande kvar där, just nu då jag käkat skit i flera dagar utav ren desperation har jag nog lagt på mig lite extra i vattenvikt, men hur som helst så ligger jag fortfarande kvar runt minus 20 kg. Men jag är rädd. Herregud, ni anar inte. Hemma är förknippat med dåliga vanor, dåliga vanor som jag lätt trillar tillbaka i, som jag har trillat tillbaka i, tyvärr.

Jag är inte glad när jag är hemma, när jag är fast, när jag är isolerad, när jag är här. Jag har alltid haft svårt med att leva i nuet. Just nu är jag fast här i Värmskog och jag har sånna oerhörda problem med det. Jag vantrivs så fruktansvärt. Jag är inte riktigt menad för det här lilla stället och att vara fast här i tre månader till skrämmer mig. Jag jobbar mycket, vilket är bra, men samtidigt inget jag ser fram emot under dagarna. Jobbet kommer ta slut och jag kommer inte att ha någonting att göra. Jag tar inte hand om mig själv här. Jag trivs inte. Jag är fast. Jag är uttråkad.

Allt är enformigt; jobbet, människorna, stället. Ett ställe där det vore lätt för mig att fixa bra rutiner för mig själv men där jag alltid misslyckas. Jag är fast på stället där jag alltid misslyckas. Det är vad det här stället står för för mig. Stället där gamla Emilia hamnar i en gigantisk fight med nya Emilia och nya Emilia är inte riktigt så stark som hon tror...

Så vad fan gör man. Man flyttar om tre månader. Tre månader där jag skulle kunna göra någonting bra för mig själv eller tre månader där jag förstör allt som jag har jobbat så hårt för. Allt är upp till mig själv, det har jag lärt mig, ingen kommer komma och rädda mig från det här stället och ingen kan göra det bättre förutom jag själv.

Kanske är det dags att äntligen lyckas i stället där jag alltid har misslyckats förut.