Fem saker jag saknar och inte saknar från Sverige och USA

Yes, fem saker som jag saknar och inte (kommer) saknar från Sverige och USA. Att jag saknar familj och vänner i båda länderna är ganska självklart så jag vill nämna lite andra saker istället!

Vad jag saknar från Sverige:

1. Lax. Folk här äter inte värst mycket lax och jag som älskar lax saknar det supermycket!

2. Naturen. Jag är ju ganska bortskämd som råkar ha världens finaste lilla sjö bakom mitt hus i Värmskog. Saknar verkligen alla sjöar samt skogen!

3. Jag saknar det svenska personlighetsdraget där man håller sina starka åsikter för sig själv. Jag blir ganska obekväm när alla slänger ur sig världens åsikter, speciellt när jag inte håller med. Tycker det är skönt att vi svenskar är lite mer reserverade på det sättet.

4. Svensk pizza. Åh vad jag längtar efter en Vesuvio med kebab- eller vitlökssås. Eller en kebabpizza.

5. Festandet. Visst är det ganska lätt att ta sig runt detta med den eländiga 21-årsgränsen, men ändå. Jag saknar svenska hemmafester. Krogen saknar jag inte ett dugg haha.

Vad jag inte ser fram emot att komma hem till:

1. Priserna. Det är absolut nummer ett. Även om USA inte är lika billigt som det var när jag var yngre, så kostar ändå en mascara drygt tre gånger så lite som hemma i Sverige.

2. Klädutbudet. Jag är inte riktigt en Vero Moda och Gina Tricot-tjej. Även om jag blivit mycket mer reserverad med min klädstil genom åren så känner jag fortfarande att jag inte riktigt är redo för att ha samma kläder som alla andra. Tyvärr är ju inte utbudet så stort där hemma.

3. Kylan. Även om jag haft en kallare vinter i år i New York än vad ni hemma har haft (hur sjukt?!) så längtar jag inte till de kalla sommarkvällarna och hur det alltid blir iskallt ute så fort det börjar regna.

4. Detta kommer låta lite konstigt men jag ser verkligen inte fram emot alla vilddjur. Enda sen vi hade en grävling i trädgården förra sommaren som höll på att attackera mig en natt, så vill jag bara att alla slags vilddjur håller sig i en 200 meter radie ifrån mig.

5. Jag har sagt det förut men jag säger det igen - att bo på landet. Jag har blivit bortskämd med det fabulösa storstadslivet...ingen vilken stad som helst heller.

Vad jag kommer sakna från USA:

1. Starbucks och Dunkin' Donuts. Enough said.

2. Detta är väl mer fokuserat på just NYC - men faktumet att man kan beställa vilken slags mat man vill från hela världen är hur najs som helst. Det finns allt. Maten över huvud taget kommer jag att sakna. Det är ju ändå det vi är kända för och det finns ju en anledning.

3. Faktumet att man kan ge tillbaka saker utan kvitton och till och med utan prislappen på ibland. Otroligt befriande när man inte sparar kvitton som jag och sen ångrar sig.

4. Att det är helt acceptabelt att gå ut i mjukisbyxor och till och med pyjamasbyxor. Folk klär sig bekvämt här och ingen bryr sig om man ser ut som en hobo. Väldigt befriande måste jag säga.

5. Restaurangutbudet. Så otroligt mycket mer utbud. Jag äter ute väldigt sällan hemma för det finns ju inget ställe som är riktigt bra. Här är det bra och mycket mat och det är hyfsat billigt på de flesta ställena.

Vad jag inte kommer sakna från USA:

1. Varenda gång jag kommer hit så är det lika irriterande. Jag tål inte hur alla alltid ska fråga hur man mår. Det räcker inte med en gång när man först kommer in i affären utan varenda människa du passerar som jobbar i affären verkar behöva säga "Hi how are you?". Sen så räcker det faktiskt med att man bara säger ett enkelt "Hi" tillbaka, du behöver inte precis svara på frågan...men det är ändå irriterande, speciellt när man är på dåligt humör.

2. Trafiken. Herregud.

3. Faktumet att skatten inte är inräknat i priset från första början. Jag glömmer bort det varenda gång jag ska köpa något och blir alltid irriterad när jag förberett mig att betala ett visst pris och sen så blir det alltid mer väl framme i kassan. Sen så är det även annorlunda överallt så jag har inte ens brytt mig om att försöka räkna på det.

4. Asså finns det något värre än amerikanskt kaffe? Svar: nej.

5. Något jag haft ganska lite av här är ett privatliv. Det är ju ganska svårt när man konstant bor i andra människors hus. Här har jag mitt egna rum vilket är otroligt skönt men samtidigt så vill jag ju spendera tid med alla här så det är inte så ofta man är ensam. Jag trivs att vara det så jag längtar tills jag är hemma och spendera en hel dag uppe på mitt rum haha...nästan lite sorgligt att erkänna.



Det finns väldigt mycket positiva och negativa saker jag skulle kunna skriva om när de kommer till båda ställen. Hoppas ni tyckte det var lite kul (intressant?) i alla fall! Har inte så mycket nytt att rapportera om, ska klippa mig imorn! Har fått nog av att ha den här konstiga längden och så slitet hår, så det är dags att bli av med lite.

Sista helgen

Jo men hejsan! Två veckor har gått sedan det förra inlägget. Jag har inte haft någon blogglust alls och det har jag fortfarande inte tyvärr. Känner att ni ändå får se vad jag gör genom alla mina bilder på Facebook och Instagram.

Det här är faktiskt min sista helg i Tennessee. På torsdag så kommer jag bli avsläppt hos deras dotter i Knoxville där jag kommer spendera en natt och sen på fredag så kommer vi roadtripa upp till Cincinatti, Ohio där deras äldsta son bor. Vi kommer vara där tills på söndag och sen så flyger jag ju vidare till Texas på tisdag redan. Så ja, tiden går väldigt snabbt här borta vilket faktiskt är ganska skönt just nu!

Jag har lite hemlängtan faktiskt, samtidigt som jag inte riktigt vet hur jag ska överleva en hel sommar i Värmskog haha. 

Detta får bli ett kort inlägg för som sagt - ingen lust att skriva eller blogga öht just nu tyvärr! Ville i alla fall uppdatera så ni vet att jag lever här borta i Tennessee! Ta hand om er så hörs vi snart igen.

Ny stat, nytt hus och ny familj

Hallå på er folk, igår så lämnade jag det stora äpplet bakom mig för lite nya miljöer och människor. Det var snökaos precis runt den tiden mitt plan skulle lyfta så vi åkte därifrån 1.5 timme senare än förväntat vilket var lite segt. Hur som helst så är jag hellre lite försenad än att det blir helt inställt!

Jag landade i alla fall i Nashville tillslut och där väntade dessa underbara människorna på mig. Vi åkte till någon restaurang och åt en sen middag, men jag var så trött att jag inte ens kommer ihåg namnet på stället haha! Jag är fortfarande väldigt förkyld så min energi-nivå är inte på topp precis. Jag sov i alla fall väldigt skönt inatt kan jag meddela efter gårdagens resande.

Idag så vaknade jag runt nio och fixade mig lite frukost. Vi åkte sen och handlade lite matvaror (starkt Gevalia kaffe för mig haha) och vid 12 så åkte jag med dom på ett lunchmöte vid en restaurang här i närheten. Annars så har jag mest tagit det lugnt eftersom jag som sagt fortfarande är sjuk. Jag ska börja läsa "Insurgent" vilket blir min åttonde bok i år.  Ikväll är det även Oscars Galan och eftersom de har ett biorum med en popcornmaskin i här, så kan ni ju gissa vart jag kommer hänga ikväll haha!

Det känns otroligt skönt att vara tillbaka och jag känner mig verkligen som hemma här. Det är väldigt lugnt och skönt här och jag kommer så bra överens med de jag är hos. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad att kunna komma till ett sånt här ställe med helt underbara människor!

Så, nu vet ni vart jag håller hus för tillfället! Om någon inte riktigt förstått så är detta samma familj som jag hälsade på själv under sommaren 2012 (ja, de jag flög så mycket med). De bor cirka 30 minuter utanför Nashville. Nu är jag alltså tillbaka här efter drygt 2,5 år!

Här får ni en liten actionbild från 2012....om vi ska upp och flyga igen? Jajemän!

Söderut

Såg nyss att det redan gått en vecka sen jag bloggade sist! Jag har spenderat denna veckan i Great Neck och jag kan inte förstå vart tiden tog vägen. Jag har varit ganska sjuk faktiskt och haft otroligt lite energi (jag sov 29 h på två dygn...ja, jag skrev rätt). Under helgen så kom Sara, fastän jag var sjuk och höll mig sällskap. Det var superskönt att ha någon här och ha lite sällskap medans jag tyckte synd om mig själv haha. Vi kollade på en massa film, gick på bio och kollade även på Melodifestivalen. Vädret här har även varit svinkallt, närmare -15 grader flera dagar i rad och inatt har vi fått en hel decimeter till med snö och det snöar fortfarande lite grann.

Annars så rullar livet på som vanligt. Jag är på bättringsvägen och förhoppningsvis så är jag frisk igen tills på lördag då jag tar mitt pick och pack och drar ut på äventyr nere i södra USA i några veckor. Just nu är jag fortfarande här i Great Neck men om ett par timmar så kommer min kusin och hämtar mig. Idag har jag även varit här borta i fyra månader vilket känns ganska konstigt. Det låter som så lite och det känns som så lite samtidigt som det känns som det var evigheter sen jag var hemma. Det gamla vanliga alltså...så känns det alltid när man reser. Det längsta jag hade varit borta hemifrån innan denna resan var dock bara en månad så det ändå ganska stor skillnad.

Nu kommer dock den kluriga uppgiften att försöka packa kläder för tre veckor i Tennessee under Februari och Mars samt drygt två veckor i varma Texas i Mars....allt i min lilla resväska och ryggsäck!

Önskar tiden kunde sakta ner lite

Hejsan!

I förrgår så åkte jag in till Manhattan och mötte upp Sara vid The Metropolitan Museum of Art. Vi spenderade drygt 4 timmar därinne innan vi tog tunnelbana downtown istället. Vi fikade ett tag och sen så gick vi till den svenska godisaffären igen. Jag köpte dock inget eftersom jag ändå kommer hem om två månader (två månader är ingenting ju...herregud). Efter det så var klockan strax efter fem-snåret så vi bestämde oss båda för att dra oss hemöver. Jag började känna mig lite småkrasslig så det kändes helt okej att dra mig hemåt lite tidigare, speciellt eftersom de håller på att renovera tunnelbanorna där jag åker så det krävs lite byten och så vilket gör att det tar längre tid såklart.

Annars så hade jag rätt när jag kände mig lite småkrasslig för nu är jag såklart förkyld, inte värst kul. Jag har tagit det ganska lugnt de senaste dagarna och jag känner mig bättre än igår även om jag gått genom typ 3 packet med näsdukar haha. Hur som helst så kommer jag att åka till Great Neck imorgon och jag kommer vara där en vecka. Jag åker dit en dag tidigare bara för att jag trivs där och de erbjöd mig att få komma och så kommer jag som vanligt vakta huset och ta hand om hunden medans de är borta. Lite sorgligt är det ändå att detta bli sista gången...detta kommer ändå vara min tredje gång så jag har fått spendera ganska mycket tid där!

Efter vistelsen i Great Neck så har jag bara tre dagar här i Queens innan jag sen drar vidare på mitt Tennessee och Texas äventyr i fem veckor! Tiden verkligen flyger förbi men det gäller att ta en sak i taget, även om jag verkligen har svårt med det. Jag sitter redan och klurar på vad jag ska göra till hösten haha...

Hörs från Great Neck!

Plan B

I oktober så åkte ju jag till Kalifornien. Jag kände väldigt, väldigt snabbt att det inte skulle funka så fort jag kom dit. Jag är väldigt bra med människor och jag kunde direkt se och känna att det inte skulle funka för mig. Jag stannade ändå kvar i en månad och planen var att jag skulle vara kvar tills december men efter att i princip fått höra att de ville att jag skulle åka tidigare (jag vet, väldigt snällt att säga till en 18-åring som inte har någonstans att riktigt ta vägen) så bestämde jag mig för att dra därifrån så snabbt som möjligt. Jag var otroligt deprimerad under tiden jag var där och utan min ena kompis där så hade jag nog blivit lite (mer) galen haha.

Hur som helst så tog jag mig ur den situationen och nästa steg var ju att klura ut vad jag skulle göra näst. Jag visste väldigt säkert att jag inte vill hem, även om det kanske är det självklara valet för många så ville jag inte åka hem till Värmskog igen. Jag har ju väldig tur som har släkt här, även om det var på andra sidan landet så hade jag ändå någonstans att landa. De första veckorna var väldigt känslosamma och jag var ganska depp och visste inte vad jag höll på med och kände mig mest som en stor failure. Samtidigt så tappade jag kontakten med några hemma vilket gjorde allt tio gånger värre eftersom jag kände mig så otroligt ensam.

Jag tog kontakt med några vi känner och fick då möjligheten att passa en hund åt mammas bästa vän här i New York. Samtidigt så tog jag även kontakt med hon som jag åkte till Florida med och i och med det så hade jag fixat lite planer och något att se fram emot. Jag sökte även lite jobb här men det hände inte värst mycket på den fronten så jag bestämde mig för att fokusera på att resa istället.

Om två veckor så kommer jag att flyga till Nashville, Tennessee. Jag kommer vara på resande fot i drygt fem veckor innan jag kommer tillbaka hit till New York för ett par dagar innan jag och Sara åker till Pennsylvania över påsk tillsammans. Sen så kommer jag ha en dryg vecka här innan jag tar mitt pick och pack och drar mig hemåt mot lilla landet lagom och starkt kaffe (äntligen...vad är det här blaskiga vattnet som dessa Amerikaner kallar för "kaffe").

Jag är otroligt stolt över mig själv som först och främst tog mig ur en väldigt tuff situation men som även kämpade vidare och inte åkte hem. Istället så har jag fått lära känna min släkt och vissa utav våra vänner bättre, jag har även träffat Sara här och gjort så himla roliga saker tillsammans med henne dessa månader. Sen så har jag ju nyss varit på en absolut störd resa till Florida och redan om två veckor så åker jag på ännu ett stort äventyr. Jag tycker ändå att jag gjort det ganska bra för mig själv och jag personligen är stolt över mina val, vilket ändå är det viktigaste.

Jag har snart varit här borta i fyra månader redan, vilket ändå är en hyfsat lång tid, en trejdedel av ett helt år. Jag har fått uppleva så fruktansvärt mycket och det har varit en "emotional rollercoaster" minst sagt. Jag kan dock stolt säga att jag inte längre mår lika dåligt som jag gjorde i början och just nu så känns allting väldigt, väldigt bra igen. Jag ser verkligen fram emot de nästkommande månaderna här i USA innan jag åker hem!

Sen så har jag ingen aning om vad jag ska göra i framtiden längre...men det sparar jag för ett annat inlägg...

Nej, jag längtar inte efter att åka "hem"

Om ni är här för att läsa om Disney World och Universal så kommer ni vara besvikna för jag tänker inte skriva om det idag. Jag vill istället prata om något som jag har velat fått sagt ett bra tag. 

De flesta vet att lilla jag är född i Karlstad, Värmland, Sverige den 9 Augusti 1996. Jag har bott i samma hus i Värmskog hela mitt liv och jag känner mig väldigt lyckligt lottad att få växa upp där. Värmskog är ett väldigt fint ställe med trevliga människor och alla känner alla, jag har en sjö bakom huset och vi har en stor gräsmatta där jag och mina systrar kunde leka när vi var små. Värmskog är ett idylliskt ställe att bo i för många...men inte för mig.

Jag har genom åren fått höra ganska mycket skit när jag sagt att jag inte trivs i Värmskog och Sverige. Det var nästan som om folk blivit defensiva och börjat argumentera emot mig när jag sagt att jag inte trivs att bo hemma. Jag förstår att det är väldigt många som älskar att bo mitt ute på landet och som älskar att bo långt ifrån städer och mycket folk, men det är inte rätt för mig. Jag känner mig väldigt isolerad, ensam och beroende på andra när jag bor hemma och det är något jag inte tycker om. Ju äldre jag blivit desto mer har jag känt så och ju mer olycklig har jag blivit av att bo där. För mig var det en väldigt stor lättnad att bli inneboende i Karlstad men även efter ett par år där så kände jag att jag ville utforska ett nytt ställe.

Att flytta till ett annat land och en annan kontinent var något jag verkligen behövde. Till och med min mamma sa till mig på flygplatsen att visst var hon ledsen att jag skulle åka bort, men hon visste att jag var olycklig hemma...jag tycker det säger ganska mycket om ens egna mamma säger något sånt. Jag är verkligen inte glad hemma.

Vad jag inte kan förstå är varför folk har så svårt att acceptera detta. Jag vet att jag ibland kan ha ganska starka åsikter men att säga att man inte vill åka hem igen, borde inte tas som en förolämpning, vilket jag känner att det oftast gör. Sverige har mycket att erbjuda och jag tycker att det är ett väldigt vackert land och det finns mycket jag älskar hemma också...men det är inte vart jag mår bra. Jag känner att om mina egna föräldrar kan vara förstående om att jag säger det, så borde resten av mina kompisar och andra jag känner kunna vara det. Det är inte en förolämpning eller illa menat utan det är en personlig åsikt och jag kan tyvärr inte hjälpa att jag föddes på en plats där jag inte vill spendera hela mitt liv.

Jag kommer komma hem om lite över två månader och nej. jag ser inte värst mycket fram emot det, för jag vet att jag inte kommer må bra. Visst så saknar jag min familj och mina vänner och allt sånt, det är inte det, men jag känner att jag har "växt ur" Värmskog. Jag kommer sommarjobba där i år och sen så hoppas jag att flytta någon annanstans, förhoppningsvis för gott. Det blir nog inte lika långt som till en annan kontinent...eller ens till ett annat land (vem vet)...men jag kommer inte stanna i Värmskog, något jag personligen tycker är ganska uppenbart.

Vad jag vill få fram med detta inlägg är att jag vill få er alla att förstå att bara för att jag inte trivs hemma i Värmskog så betyder det inte att jag inte tycker om stället. Jag trivs inte där för jag är en väldigt självständig människa som älskar kollektivtrafik och storstäder (haha). Det finns inte mycket där som är riktat åt det jag har intresse för och det finns inget där som utmanar mig så som jag vill. Detta betyder inte att jag aldrig kan tänka mig att bo där i framtiden men 18-åriga Emilia trivs inte i Värmskog och därför tycker jag inte om att bo där och jag tänker inte låtsas som något annat för att göra er nöjda. Om ni har ett problem med det så är det ert problem och inte mitt...sluta ta illa upp för det är verkligen helt patetiskt.

Jag vet att Värmskog och Sverige är fint och att människorna är snälla och att vi har fin kultur, jag vet, det tycker jag med, men det betyder inte att jag vill bo där hela mitt liv. Sluta ta det personligt. och förstå att vi alla är olika och trivs på olika ställen och i olika miljöer.