She said yes

Och med "she" menar jag mig själv och med "yes" menar jag att jag tackade ja till min plats på universitetet i Edinburgh. Tror det var första gången jag förstått hela "följ din instinkt"-grejen alla brukar prata om. Direkt jag kom till Edinburgh så kändes det som att jag borde tacka ja. Jag tyckte också att universitetet kändes väldigt bra när jag var där och det är såklart det viktigaste.

Så nu får vi se hur det hela blir. Jag tycker att det är liiite jobbigt att berätta om sånna här saker bara pga den lilla chansen att det ändå inte blir av eller att saker ändrar sig eller att jag hinner ändra mig or whatever. Samtidigt så tycker jag om att dela med mig om vad som händer i mitt liv och just därför vill jag ändå berätta. Jag vet ju att jag ändå alltid kan ändra mig och det lär jag ju göra om något inte känns bra också.

Jag kan iallafall säga att jag accepterat min plats och just nu känns det jävligt bra. Jag är väldigt glad och stolt över mig själv. Jag hade inte ens tänkt tanken att plugga in Storbritannien vid den här tiden ifjol. Jag visste inte ens vad jag ville plugga. Det var när jag var på min systers examen förra året som jag verkligen kände att jag ville börja plugga till hösten. Kommer ihåg att jag på kvällen gick in på alla universitet och kollade på alla program som fanns. Vet att jag väldigt snabbt fastnade för Civilingenjör Arkitekt uppe i Luleå.

Det största dilemmat var dock att den sortens program bara finns på två ställen i Sverige. Eftersom jag inte alls ville flytta upp till Luleå och eftersom jag inte hade betygen för Chalmers så började jag tänka på utomlands istället. Det är typ ganska populärt bland IB-studenter att plugga i just Skottland efter IB eftersom det är gratis, så jag hade hört några prata om det under gymnasiet. Sen så slipper jag dilemmat med att inte kunna språket samt att det faktiskt inte är speciellt långt bort.

Hur som helst så är allt väldigt exciting och det ska bli kul att se hur allt blir tillslut!

Juste. Architectural Engineering på Heriot-Watt University i Edinburgh. Kanske är snällt att skriva vad och vart jag tänkt plugga också hehe

Hur du spenderar 500 kr på 5 minuter

Idag är det en bra dag. Jag vårstädar lite i mitt rum (vilket är mycket välbehövligt) och ska förmodligen sätta mig och läsa sen. Jag läser första boken i en serie som jag önskade mig i julklapp typ 5 år sen nu och aldrig läste. Jag önskar dock att jag hade läst den några år sen för den är mer riktad åt någon lite yngre, men jag är fast besluten på att läsa klart den och förhoppningsvis är den spännande nog så att jag läser hela trilogin.

På tal om böcker så köpte jag helt spontant 6 stycken böcker nyss. Helt spontant var det kanske inte helt då jag velat ha några utav de här böckerna i drygt ett år till ett halvår nu, men det var spontant i och med att jag bara satte mig ner på datorn, gick in på hemsidan, klickade i böckerna och vips så hade jag köpt dem. Jag hade väl tänkt mig att kanske vänta tills jag började få lite cash flow igen...men ibland måste man bara go for it. Böckerna jag köpte var de här:

Jag har hört jättebra saker om The Drowning of Arthur Braxton, All My Friends Are Superheroes samt The Manifesto On How To Be Interesting. Så dem köpte jag för att jag hört så bra reviews. Eleanor & Park har jag redan läst, men det blev min nya favoritbok och därför vill jag äga den, samt läsa den igen. Carry On är av samma författare så ville läsa den och sen är A Thousand Pieces Of You världens spontanköp. Såg det i Waterstones i Edinburgh och tänkte att den verka intressant....så jag köpte den. Nu har jag något att göra i sommar i allafall.

Det blev ett väldigt bokigt inlägg den här gången. Variation är bra. Om ni också vill köpa lite böcker så kan jag rekommendera hemsidan https://www.bookdepository.com/. Det är baserat i England men skickar allting fraktfritt. Är alltid en massa rea och bra priser också.

Until next time

25 saker du kanske inte visste om mig

Favorit i repris. Here we go, några saker som ni kanske inte visste om mig:

1. Någon gång i mitt liv vill jag skriva en bok. Liksom en actual publicerad bok som man sen kan köpa i en bokaffär. Det är en utav mina livsdrömmar.

2. Jag har aldrig i hela mitt liv kört eller åkt moped. Liksom...jag har flugit flygplan, men har jag kört en moped? Nope.

3. Jag tycker att flip-flops är det bekvämaste man kan gå i typ

4. Jag har aldrig ägt en egen dator förutom den jag har nu, vilket är min skoldator från gymnasiet.

5. Det här borde de flesta som känner mig veta redan men jag var OBSESSED med serien Glee i flera, flera år. Alltså full on extremt obsessed. Jag hade en crush på Finn, hade posters i mitt rum och fick t.o.m Glee-tshirts i julklapp en gång. Dock så slutade jag gilla det ganska tvärt och har inte ens sett klart det.

6. Jag älskade Jershey Shore och är fortfarande obsessed med Geordie Shore. Tycker de är de mest entertaining programmen som gjorts.

7. Jag har (om jag nu räknat rätt) varit i 19 av 50 stater i USA. Så det finns många kvar att besöka!

8.  Jag är allätare när det kommer till musik men lyssnar mest på Hip Hop och Pop atm.

9. Jag hatar kyla och hanterar det inte speciellt bra. Om jag fryser så är jag på dåligt humör helt enkelt. Jag är alltså inte en superglad människa under vintern

10. Känner ingen som har lika extrem beslutsångest som jag

11. Jag hatar att ha solglasögon på mig

12. Jag älskar bokaffärer mest av alla slags affärer. Mina favoriter är Barnes & Noble i USA samt Waterstones i the U.K för de har alltid caféer i sig vilket bara är den bästa kombinationen jag kan tänka mig. Går alltid in i en bokaffär om jag ser en.

13. Jag sminkar mig faktiskt väldigt sällan. Bara om jag är eller ska någonstans speciellt eller om jag ska ut på kvällen typ.

14. Jag tycker att det är jätteäckligt med kött och börjar tycka att kyckling också är äckligt

15. Mitt favoritband är Fall Out Boy

16. Jag älskar att följa the Kardashians.

17. Jag föddes med mycket och kolsvart hår

18. Jag skulle någon gång i mitt liv vilja vara med i något hörn under produktionen av en film.

19. Relaterat till den förra punkten så kommer jag nog för evigt vara ledsen över att jag inte fick vara med och göra eller vara med i en Sagan Om Ringen- eller Hobbit-film.

20. Mina tre favoritfärger (i ordning) är just nu grå, lila och rosa.

21. Jag har jättedålig balans

22. Så fort jag hamnar i en situation där jag inte kan prata svengelska så blir det helt plötsligt väldigt svårt för mig att prata. Det är dock 100 ggr lättare för mig att enbart prata engelska jämfört med att enbart prata svenska. Kan vara lite jobbigt...och pinsamt ibland

23. Jag har aldrig brutit ett ben i min kropp men har en konstig idé om att jag någon gång...vill?! Bara för att jag är så nyfiken på hur det känns och hur det sen är att ha gips.

24. Jag har en extremt skev bild av mig själv. Jag tror att jag är cirka 1.80 meter lång och typ 1 meter bred. Det är väldigt udda och varje gång jag ser en bild på mig själv blir jag lika chockad över hur "liten" jag är, jämfört med vad jag själv tror liksom. Om någon vet varför jag har så får ni gärna höra av er, är jättenyfiken på varför det är så.

25. Jag tycker inte om bröd och är istället obsessed med knäckebröd.

Så. Det var det för denna gången. Ber om ursäkt om vissa meningar är konstiga men jag är väldigt trött och orkar inte riktigt rätta det här inlägget. Bye bye

Min Superpower

Jag kollade på ett avsnitt av Modern Family typ förra veckan. Kommer inte ihåg exakt vilket det var men det handlade om att ena pappan, Phil, försökte överkompensera och hjälpa alla med allt (vilket såklart slutade med att allt gick åt helvete istället) efter att han blivit rädd och sen kände att han skämt ut sig framför sin familj (i stora drag). Det hela slutade med att någon sa till honom att han inte behöver vara något han inte är och att han inte behöver bevisa att han är smartast eller starkast eller roligast för att hans "superpower" är att han får alla att känna sig bekväma runt honom och att han får folk att öppna upp och prata med honom.

Jag kände verkligen att jag kunde relatera till det där så himla väl. Något som jag älskar mest med mig själv och med min personlighet är just det att jag får folk runt omkring mig att känna sig bekväma med att vara sig själva. Jag tror att det är pga att jag själv, 95% av tiden, är den som släpper loss och bara är mig själv. Jag är själv ganska högljudd och galen och jag tror det gör att folk runt omkring mig känner att det är okej att också slappna av och inte ta sig själv så seriöst hela tiden. Livet blir så mycket roligare om man inte bryr sig så mycket om ens "image".

Jag kommer ihåg flera tillfällen i skolan, i alla årskurser, att om någon i klassen var ledsen över något, så kom de ofta och pratade med mig, även om vi inte var så nära kompisar. Eller så har det varit så att jag varit den enda som gått fram till dem och frågat hur det är och att jag varit den enda de öppnat upp och pratat med. Eller så har jag varit den enda som de velat ha en kram från, bara en sån sak. Jag har inte reflekterat över det så mycket förrän på senare tid men ju mer jag tänker på det desto mer känner jag att det verkligen är något jag inte ska ta för givet.

Jag hoppas att det är ett personlighetsdrag som jag aldrig kommer att förlora. Jag vet inte riktigt själv vad det är som gör att så många vågar prata med mig och vågar vara sig själva. Egentligen skulle jag vilja tro att det är någon slags aura runt omkring mig som gör att folk känner ett lugn och en bekvämlighet....men jag tror att vi båda vet att egentligen handlar det om vetskapen att vad du är gör eller säger så kommer du aldrig kunna vara galnare eller konstigare än jag.

A sacrifice Im willing to make. 

Scotland bound

Känns som gårdagens inlägg sågs som ett snyft-inlägg typ. Det var inte riktigt meningen. Samtidigt förstår jag att folk kanske bryr sig om mig så såklart är det tråkigt att höra att jag mår som jag gör, men för mig är det liksom inget nytt precis. Det tog dock en liten seriösare ton än vad jag själv hade tänkt från början. Jag mår verkligen bra så det är ingen fara, inte så att ni behöver vara oroliga. Ni är bäst.

Idag mår jag dock inte bra. IDAG är det ett snyft-inlägg. Stör ni er på i-landsproblem som egentligen inte är problem så kan ni sluta läsa nu. Jag är förkyld. Jag är så irriterad. Här går jag runt och förbereder mig på att vara tvungen att ha mensvärk när jag reser. Helt okej liksom, jag hade ställt in mig på det. Det går att leva med, men att även vakna förkyld dagen innan jag ska ut och resa?! Nej, inte kul. Ganska ironiskt att senaste gången jag var förkyld var när jag och pappa var i London. Vet inte om jag ska ta detta som ett tecken på att The United Kingdom försöker resist me genom att göra mig sjuk varje gång eller inte.

Hur som helst så åker vi imorn. Jag och Gabriela. Några dagar sen var jag ganska nervös faktiskt, men just nu är jag mest bara upprymd. Det ska bli jättekul att få resa till ett helt nytt land, senaste nya landet jag reste till var studentresan på Cypern våren 2014. Efter det har jag varit i USA två gånger och England men där hade jag varit förut, så Skottland är nytt och spännande. Ska bli kul att resa med en utav mina systrar också. Senaste resan vi gjorde tillsammans var ju när vi två åkte till USA tillsammans sommaren 2012 och jag sen åkte själv ner till Tennessee, så det var ju ett tag sen. Så det kommer bli jättekul, ingen förkylning kan förstöra det. Skottland är ju känt för sin whisky, sin scotch, så får jag ont i halsen också så är jag ju på rätt ställe iallafall haha.

Vi ska iallafall se lite sevärdheter och så. Slottet ligger ju smack i stan så det är ju givet. Vi ska även shoppa en massa. Tro inte att en förkylning kan stoppa mig från att spendera allt för mycket pengar på smink och kläder. Sen så ska vi ju då hälsa på mina två universitet...."mina"...haha... Vi kommer ta en dagstur till Aberdeen på måndag där jag ska få en guidad tur av han som håller i hela Arkitekt-pogrammet. Det andra universitetet i Edinburgh hörde jag av mig till ganska sent och jag har inte riktigt fått en dag eller tid än så hinner jag inte få det så kommer vi nog bara åka dit och kolla in området och campuset iallafall.

Idag ska jag iallafall bara packa typ. Vill inte bli sämre så tänker bara vila och ta det lugnt. Började på en ny skissteckning igår, så fortsätter nog lite med den också.

Jo men hejdå då, vi hörs efter Skottland igen!

Jag vet inte

Vilken trevlig liten tisdag. Egentligen borde jag göra något vettigt...som att plugga typ, men eftersom jag gett upp på hoppet om en framtid så kände jag att jag lika gärna bara kan blogga och skriva om mitt liv istället. For your entertainment. I always end up here.

Nej vad dramatisk jag låter. Egentligen är det inte så illa, mina hormoner spökar lite och jag går runt och överanalyserar mitt liv som vanligt, vilket ganska sällan leder till något bra har jag märkt. Ibland får jag verkligen känslan av att man skulle vara så mycket lyckligare om man bara inte brydde sig ett skit om något här i världen. Tänk om man bara inte orkade bry sig om alla konflikter i ens liv, om man inte brydde sig om hur alla ens vänner mår 24/7 och inte riktigt brydde sig om hur ens framtid eller liv kommer bli.

Jag var hos doktorn typ ett par veckor sen nu. Jag är väldigt, väldigt darrhänt och jag känner att det har blivit värre på senare tid. Sen så gick typ hälften av mitt hår av på mitten också. Skitkul. Därför jag helt plötsligt fick klippa av allt. Jag fick höra att det förmodligen (most likely) är typ "aftermath" av min depression och att det förmodligen är för att jag är stressad också.

Jaha, tänkte jag. Stress asså. Jag känner mig inte speciellt stressad. Inte så att jag har ett speciellt stressigt liv just nu eller så, men något är ju obviously fel på mig eftersom jag konstant darrar som ett asplöv och tappar mitt hår. Efter det där lilla samtalet så har jag verkligen försökt tänka efter lite mer på hur jag mår och hur jag tänker och jag kan meddela er att jag själv har börjat inse hur ohälsosam jag är inombords.

Mina dagar går ut på att inte bara överanalysera mitt liv 24/7 och peka ut allt som är fel och allt som kanske kan GÅ fel, men resten av tiden sitter jag och trycker ner mig själv och säger att jag inte gör bra nog ifrån mig och att jag inte presterar bra nog. Jag tror detta är ganska vanligt i min ålder, förmodligen ganska vanligt genom hela livet. Det var dock inte förrän jag själv nu har sett hur det har börjat påverka mig fysiskt som jag har insett allvaret i det. Ganska patetiskt hur det ska behövas något så extremt för att man ska "vakna" och inse att man kanske, bara kanske, borde lugna ner sig lite.

Jag vet dock inte hur. Jag har alltid varit såhär. Hur slutar man vara stressad? Som jag skrev i början så vore det ju teoretiskt sett underbart att bara släppa allt ansvar och bara vara. Det funkar ju dock inte i praktiken. Jag kommer förmodligen fortsätta stressa över vad jag ska göra till hösten och om jag kommer trivas. Kommer jag skaffa vänner? Kommer jag flytta utomlands? Kommer jag ens tycka om att plugga det jag valt? Tänk om jag inte klarar av studierna? Kommer jag ens välja att börja plugga? Vad ska jag göra annars?

Ja ni vet. Det vanliga. Jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär för helt ärligt, när är man inte stressad över saker? Asså är du inte det så får du gärna skriva till mig hur fan du gör och hur det känns. Jag tror att alla definitivt är det, jag tror bara att vi alla väljer att handskas med det på olika sätt och att det påverkar vissa mer än andra. Jag är inte bra på att hantera stress. Obviously. Det är något som jag måste jobba på. Jag vet bara inte hur. Meditation? Yoga? Dricka grönt te och göra akupunktur tre gånger i veckan?

Nej jag vet inte alltså, tappar hellre allt mitt hår än att göra något utav de ovanstående. Så nu får jag väl börja stressa över att jag inte vet hur jag ska sluta vara så stressad.

21/3

Eftersom jag borde plugga så är det en perfekt tid för ett blogginlägg kände jag. Procrastination at its finest. Vad var det man sa på IB igen? Procrastination is like masturbation: it feels good while youre doing it but afterwards you realize you´ve just fucked yourself. 

Hur som helst så har det väl hänt lite intressanta saker på den senaste tiden. Jag har nu opererat mig för andra gången, vilket gick jättebra och var mycket snabbare och mindre plågsamt än första gången. Ska åka och ta bort stygnen imorn, thank god. Får mig en ny tand i Juni verkar det som. Kul kul.

Det andra roliga (som om det första var så roligt) är väl att jag nu hört från alla Universitet i Skottland. Jag kom in på 2 utav 5, helt okey tycker jag med tanke på the competition där. Jag har alltså kommit in på Robert Gordon University i Aberdeen och Heriot-Watt i Edinburgh. Jag har t.o.m den 4:e Maj att bestämma mig vilken plats jag vill behålla, om jag vill behålla någon alls. För mig är det inte en självklarhet att jag kommer flytta dit bara för att jag har kommit in, bara så att ni alla vet. Alla tror att jag helt 100% ska flytta dit eftersom jag kommit in, detta är alltså inte sant. Jag ska åka dit om typ 1.5 veckor med Gabriela och se hur allt känns först. Jag har som sagt aldrig varit i Skottland förut, bara England typ 3 gånger, så jag vet verkligen inte hur det är. Jag sökte in på Universitet där för att det är det billigaste (Heriot-Watt är tom gratis), engelsktalande landet som har bra rankade universitetsutbildningar. Ifall någon undrar varför jag i hela friden valde just Skottland av alla ställen. Sen så är det hyfsat nära också (är lika långt i kilometer till Edinburgh som det är till Luleå).

Nej men annars så är det fan mycket på gång känner jag. Precis som alla mina vänner säger så fattar de inte hur jag har så jävla mycket att göra varje dag med tanke på att jag inte jobbar just nu eller pluggar heltid på Uni. Känns som jag gör mer saker än folk som gör något vettigt, fattar knappt själv. Åker överallt i Värmland konstant också. Tydliga meningar där, orkar inte ens skriva om dom så vi fortsätter här bara. Det är vår. Det är soligt. Jag ska ta mig en kopp kaffe till, försöka tvinga mig själv att plugga lite.

Idag ska jag banne mig läsa klart boken jag läser också. Läser femte boken i The Fever Series ifall någon är intresserad, bra serie. Efter så ska jag välja en annan bokserie (så mycket roligare med serier än enskilda böcker). Jag hade tänkt att läsa en serie som jag faktiskt äger men som jag inte läst än som heter The Infernal Devices. Det är typ en parallell bokserie till min favoritbokserie någonsin, The Mortal Instruments, fast allt utspelar sig långt före. Sen så råkade vi se de sista 5 minuterna av Eragon igår på TVn och då blev jag även så sugen på att läsa dom igen. Var flera år sen men kommer ihåg att jag tyckte att de böckerna var så bra. Någon gång nu i vår (typ när skatteåterbäringen äntligen kommer) så ska jag köpa en massa böcker. Har skjutit upp det hela tiden så när jag äntligen får lite cash flow så ska jag treat myself till dom böckerna, för det är jag värd. Kan skriva ett inlägg om vilka det är. Vet inte ens om någon tycker om att läsa om boktips såhär men jag personligen gör det samt tycker det är kul att skriva om so Im just gonna continue on...

Bra att jag skulle plugga men istället fortsatte att skriva ett helt stycke om böcker. Hejdå