Ensam

Jag känner mig otroligt ensam. Från att ha varit omringad i skolan av en massa vänner är jag nu helt plötsligt väldigt ensam. Flera av mina närmaste vänner bor långt borta, är upptagna och/eller hänger med deras flick/pojkvänner medans jag bara är här. Ensam som vanligt.

Om drygt en och en halv månad så flyttar jag och jag är väldigt osäker på vad jag lämnar bakom mig. Jag både ser fram emot och fasar den här flytten. Jag är livrädd. Jag vet inte hur jag ska överleva utan mina vänner....men samtidigt så är det det jag gör nu, den enda skillnaden blir väl avståndet.

Helt ärligt så känns det som om ingen kommer sakna mig. Det känns som om ingen jag känner, känner så som jag gör. Det känns inte som om någon vill ens försöka spendera tid med mig innan jag flyttar. Alla är upptagna med sitt. Det känns nästan som om man är lite osynlig ibland. Hör man inte av sig till folk så händer det aldrig att de själva hör av sig, så har det alltid varit för mig. Detta leder till att det ständigt känns som jag tvingar folk att vara vän och umgås med mig.

Ibland tänker jag att jag lika gärna borde ge upp. Låta folk vara i fred. Låta folk göra sitt. Om ett tag så sticker jag ändå. Då slipper de iallafall tvingas vara med mig.

Samtidigt så vill jag inte flytta ifrån allt och alla.

Även den yngste växer upp någon gång

Imorgon fyller jag år. Det är helt sjukt hur snabbt det här året har gått. Jag har haft ett otroligt krävande år, både psykiskt och fysiskt. Jag tog en rejäl dipp ganska länge och under hela våren var jag överväldigad med skolan och förberedelser inför exams, precis som resten av min klass. Fysiskt sätt så har jag även dippat då jag inte lyckats hålla mig till mina vanliga rutiner som jag hade året innan, något som har varit väldigt frustrerande och jobbigt. Jag färgade även håret brunt, det var lite coolt.

Så vart står jag nu i förhållande till allt detta. Under all stress och kaos så lyckades jag på något sätt fixa en Au Pair familj inom ärligt två dagar i höstas. Jag hade inga vidare planer på att vara just Au Pair, men nu är jag otroligt nyfiken och spänd på att se hur detta kommer gå. Den 17 Oktober lämnar jag lilla landet lagom bakom mig för att upptäcka och utforska soliga Kalifornien - en del av Staterna som jag aldrig förut hälsat på. Jag har ingen aning om hur länge jag kommer vara borta vilket gör det hela mycket mer spännande. Vem vet när jag kommer tillbaka, jag kanske vantrivs och kommer hem efter en månad, eller så kanske jag aldrig kommer tillbaka (just kidding).

Jag vill fortfarande bli pilot. Jag kommer nog alltid att ha den framtidsdrömmen, men vem vet. Jag kan vara så otroligt spontan ibland att jag inte riktigt vågar lita på mig själv när jag säger vad jag vill göra i framtiden. Drömmen om att en dag flyga ett passagerarplan kommer dock nog alltid finnas kvar.

18 år blir lilla jag i alla fall. Jag har klarat mig så här långt. Jag har klarat 13 år i skolan och har nu ett IB-diplom. Jag har lite pengar efter sommarens jobb på cafét samt studenten. Jag har två medborgarskap som ger mig en massa olika jobb- och boendemöjligheter. Jag har vänner och familj lite överallt i världen. Jag har (förhoppningsvis) ett körkort om ett par månader. Jag har ett huvud fullt med idéer och ett äventyrslystet hjärta som bara vill upptäcka allt i hela världen.

Under 17 år har jag växt och formats i Värmskog, Arvika och Karlstad, till den jag är idag. Nu är det dags att se vad resten av världen har att erbjuda den lite äldre och mognare (kan diskuteras) Emilia. Cheers to that!

Hur det känns att fylla 18.

Fullbokad

Hoppas innerligt att jag kommer uppdatera denna bloggen mer när jag flyttar till USA...annars lär jag göra många vänner besvikna känner jag.

Hur som helst så är jag fortfarande hemma i Värmskog, men bara en månad till. Jag och mina föräldrar har nämligen spontanbokat en resa till Florida den 4-17 september! När jag och mina systrar har fyllt 18 så åker vi på en resa med mamma; Katrina var till New York och Gabriela åkte till London. Detta blir alltså min 18-årspresent! Det ska verkligen bil huuuur skönt som helst att komma härifrån lite.

Jag har även bokat mina körkortsprov. Just nu känns det så himla omöjligt att jag ska lyckas ta det, inte för att jag har så svårt med själv körningen då jag lär mig ganska snabbt och tror på  mig själv, utan mer att det känns som det finns så himla mycket saker som man måste checka av på "körkorts-listan" innan man faktiskt står där med körkortet i handen. Jag ska dock klara det, jag vet att jag kan klara av det och därför är det bara att köra på (literally) och lägga ner den nödvändiga tiden och energin på detta. Vill inte riktigt avslöja datumen för proven (något jag tyckte var löjligt när mina vänner höll på att ta sina, men nu förstår jag). Kan i alla fall säga att jag får en mini-semester i Florida mellan de två proven.

Annars så jobbar jag på som vanligt på våran lilla räkmacke-fabrik som vi har här i Värmskog. Vi har nu kommit till den kända födelsedagsveckan som är varje år. Fannie fyller 18 år på onsdag, pappa fyller år på fredag och lilla jag bli 18 år och vuxen på lördag! Är även ensam hemma nu i några dagar vilket känns extra kul då åskovädren sveper in från alla håll och kanter. Med det sagt så får jag nog avrunda dagens lilla uppdatering, dra ur internetet och plugga lite teori i mörkret då världens mörkaste moln kryper närmare och närmare.

Ta hand om er!