Finns det något jobbigare än när alla konstant ska fråga en vad man ska göra i framtiden? Vare sig det är efter studenten, till hösten, när du blir äldre, vad som helst, det är alltid lika jobbigt och stressigt - i alla fall för mig.
Jag har spenderat 18,5 ynka år på den här planeten, bott i lilla Värmland 18 utav dem och gått i skolan sen jag var 5 år. När tänker folk att jag ska ha bestämt mig för vad jag vill göra för resten av mitt liv? Vet ni hur stor världen är och hur mycket det finns att välja mellan eller?
Visst jag har saker jag tycker om att göra och som jag skulle kunna tänka mig att jobba med, jag älskar att flyga och är intresserad av allt som har med det att göra...men det finns så mycket annat också. Det finns så många olika jobb, så många ställen att bo, så många olika länder, kontinenter, människor. Jag är inte en sån som känner mig nöjd med att stanna och leva mitt liv här i lilla Värmland utan att ha fått spread my wings och utforskat hela världen först.
Jag skulle vilja läsa och plugga så himla många, vitt skilda saker. Jag tycker om språk, alla naturämnen, psykologi, beteendevetenskap, konst, arkitektur (japp, en ny grej jag fått intresse för). Jag skulle vilja prova på att bo i ett tiotals olika länder och jag skulle vilja jobba med en massa olika saker. Jag skulle vilja åka till Frankrike och gå en baristakurs, åka till södra Europa och gå en målarkurs. Jag skulle vilja prova på att bo i England någonstans och jag skulle vilja åka till Australien och Nya Zeeland på världens äventyr. Jag skulle även vilja skriva och publicera en bok (har en helgrym idé redan). Jag har alltid velat åka till Afrika och även kanske göra något volontärarbete någonstans eller att åka på en sån där turistbuss någonstans i världen.
Samtidigt som jag vill göra allt detta så "måste" jag välja min karriär. Jag vill bara utforska allt innan jag gör mitt val, är det så mycket att begära? Så nä, nu kan ni väl sluta fråga mig vad jag vill göra i framtiden för jag skulle kunna ge er en hel lista med saker. Jag skulle älska att börja plugga igen men samtidigt finns det så mycket som jag vill uppleva och se först.
Jobbig fråga det där asså.
fredag 24 april 2015
tisdag 21 april 2015
21/4
Hejsan svejsan, kom på att det kanske vore bra att uppdatera här så att folk som bara följer mig genom bloggen vet att jag lever!
Så ja, här är jag nu i lilla Sveariket igen! Jag har nästan varit här i en vecka nu och det har varit väldigt konstigt. De första dagarna var inte alls värst roliga och ganska ångestfyllda faktiskt. Det är konstigt att landa någonstans som är så himla vant men samtidigt så känns det så utländskt. Det känns nästan som att man har två liv och att detta är en annan verklighet liksom. Ja ni hör ju hur jag låter, det var konstigt helt enkelt!
Det är först nu den här veckan som saker har börjat kännas lite bättre. Jag börjar jobba den 1 Maj igen så jag har ju ett par veckor här där jag inte har så mycket planerat. Som tur är så är mina systrar hemma den här veckan så jag har fått spendera tid med dom. Igår så spenderade jag även kvällen med Danne och Jacko vilket var väldigt trevligt och ikväll så kom Anna hit från Arvika så vi fick återförenas, väldigt kul! Imorgon så ska jag in till Karlstad också där jag först ska äta brunch med Fannie på IKEA och sen så ska jag gå på stan lite och även träffa och fika med Hanna.
Jag försöker (som ni nog märker) hitta på saker med alla underbara människor jag känner, för det får allt att kännas bättre och mer normalt igen! Har ju även världens bästa vänner så de gör Sverige-livet hundra gånger bättre!
Ja det var väl en liten uppdatering från mig, får väl se hur bra jag bloggar nu när jag är tillbaka här i Sverige. Känns inte riktigt lika spännande kanske haha...
Så ja, här är jag nu i lilla Sveariket igen! Jag har nästan varit här i en vecka nu och det har varit väldigt konstigt. De första dagarna var inte alls värst roliga och ganska ångestfyllda faktiskt. Det är konstigt att landa någonstans som är så himla vant men samtidigt så känns det så utländskt. Det känns nästan som att man har två liv och att detta är en annan verklighet liksom. Ja ni hör ju hur jag låter, det var konstigt helt enkelt!
Det är först nu den här veckan som saker har börjat kännas lite bättre. Jag börjar jobba den 1 Maj igen så jag har ju ett par veckor här där jag inte har så mycket planerat. Som tur är så är mina systrar hemma den här veckan så jag har fått spendera tid med dom. Igår så spenderade jag även kvällen med Danne och Jacko vilket var väldigt trevligt och ikväll så kom Anna hit från Arvika så vi fick återförenas, väldigt kul! Imorgon så ska jag in till Karlstad också där jag först ska äta brunch med Fannie på IKEA och sen så ska jag gå på stan lite och även träffa och fika med Hanna.
Jag försöker (som ni nog märker) hitta på saker med alla underbara människor jag känner, för det får allt att kännas bättre och mer normalt igen! Har ju även världens bästa vänner så de gör Sverige-livet hundra gånger bättre!
Ja det var väl en liten uppdatering från mig, får väl se hur bra jag bloggar nu när jag är tillbaka här i Sverige. Känns inte riktigt lika spännande kanske haha...
fredag 10 april 2015
Sista inlägget från denna kontinent
Tjenare, jag har inte bloggat på två veckor och under tiden så har jag lämnat Texas, spenderat några dagar i NYC, åkt vidare till New Jersey, Pennsylvania och Washington D.C och än en gång kommit tillbaka hit till NYC.
Känns lite omöjligt att skriva om allt jag gjort så istället tipsar jag om att kolla på bilderna jag lagt upp på Facebook så får ni en bra överblick på allt jag hunnit med på sistone! Jag har gjort så otroligt mycket och även om det varit väldigt kul så har det även varit lite jobbigt och slitsamt nu mot slutet. Jag har haft mycket att handskas med på sistone med vidriga s.k "vänner", familjedilemman och tyvärr även en nära släkting som gått bort pga cancer nu i veckan.
Det känns alltså både ganska skönt att jag ska hem snart, samtidigt som jag absolut inte vill hem just nu. Kanske är lite svårt att förstå logiken där men det är bara så mycket skit som händer hemma och så mycket är annorlunda att jag helst skulle vilja stanna här borta för alltid och slippa handskas med allt negativt. Samtidigt så känns det lite som om jag behövs där hemma nu och såklart vill jag inget annat än att vara runt min familj och mina bästa vänner när allt är kaos.
Jag har i alla fall drygt fem hela dagar kvar (flyger ut tisdag kväll) och imorgon ska jag möta upp med några utav mammas vänner som i princip är som mostrar till mig, för de ville träffa mig och bjuda mig på lunch. På lördag så ska jag träffa de jag har vaktat hunden åt några gånger för även de vill bjuda mig på brunch och se mig igen innan jag åker hem. På söndag så ska jag åka in till Manhattan en sista gång och spendera dagen med Sara och på måndag och tisdag så ska jag spendera min sista tid här med mina släktingar!
Har redan börjat packa och thank god verkar jag inte ha några problem med att få plats med allt så det känns skönt. Det är svårt att njuta av min sista tid här dock för känslorna är på högvarv och väldigt blandade, vilket bara gör allt jobbigt.
Det var väl allt från mig, ingen aning när nästa gång jag bloggar blir, men förmodligen blir detta sista inlägget från USA! Snacka om att sex månader har flugit förbi!
Känns lite omöjligt att skriva om allt jag gjort så istället tipsar jag om att kolla på bilderna jag lagt upp på Facebook så får ni en bra överblick på allt jag hunnit med på sistone! Jag har gjort så otroligt mycket och även om det varit väldigt kul så har det även varit lite jobbigt och slitsamt nu mot slutet. Jag har haft mycket att handskas med på sistone med vidriga s.k "vänner", familjedilemman och tyvärr även en nära släkting som gått bort pga cancer nu i veckan.
Det känns alltså både ganska skönt att jag ska hem snart, samtidigt som jag absolut inte vill hem just nu. Kanske är lite svårt att förstå logiken där men det är bara så mycket skit som händer hemma och så mycket är annorlunda att jag helst skulle vilja stanna här borta för alltid och slippa handskas med allt negativt. Samtidigt så känns det lite som om jag behövs där hemma nu och såklart vill jag inget annat än att vara runt min familj och mina bästa vänner när allt är kaos.
Jag har i alla fall drygt fem hela dagar kvar (flyger ut tisdag kväll) och imorgon ska jag möta upp med några utav mammas vänner som i princip är som mostrar till mig, för de ville träffa mig och bjuda mig på lunch. På lördag så ska jag träffa de jag har vaktat hunden åt några gånger för även de vill bjuda mig på brunch och se mig igen innan jag åker hem. På söndag så ska jag åka in till Manhattan en sista gång och spendera dagen med Sara och på måndag och tisdag så ska jag spendera min sista tid här med mina släktingar!
Har redan börjat packa och thank god verkar jag inte ha några problem med att få plats med allt så det känns skönt. Det är svårt att njuta av min sista tid här dock för känslorna är på högvarv och väldigt blandade, vilket bara gör allt jobbigt.
Det var väl allt från mig, ingen aning när nästa gång jag bloggar blir, men förmodligen blir detta sista inlägget från USA! Snacka om att sex månader har flugit förbi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)