Scotland bound

Känns som gårdagens inlägg sågs som ett snyft-inlägg typ. Det var inte riktigt meningen. Samtidigt förstår jag att folk kanske bryr sig om mig så såklart är det tråkigt att höra att jag mår som jag gör, men för mig är det liksom inget nytt precis. Det tog dock en liten seriösare ton än vad jag själv hade tänkt från början. Jag mår verkligen bra så det är ingen fara, inte så att ni behöver vara oroliga. Ni är bäst.

Idag mår jag dock inte bra. IDAG är det ett snyft-inlägg. Stör ni er på i-landsproblem som egentligen inte är problem så kan ni sluta läsa nu. Jag är förkyld. Jag är så irriterad. Här går jag runt och förbereder mig på att vara tvungen att ha mensvärk när jag reser. Helt okej liksom, jag hade ställt in mig på det. Det går att leva med, men att även vakna förkyld dagen innan jag ska ut och resa?! Nej, inte kul. Ganska ironiskt att senaste gången jag var förkyld var när jag och pappa var i London. Vet inte om jag ska ta detta som ett tecken på att The United Kingdom försöker resist me genom att göra mig sjuk varje gång eller inte.

Hur som helst så åker vi imorn. Jag och Gabriela. Några dagar sen var jag ganska nervös faktiskt, men just nu är jag mest bara upprymd. Det ska bli jättekul att få resa till ett helt nytt land, senaste nya landet jag reste till var studentresan på Cypern våren 2014. Efter det har jag varit i USA två gånger och England men där hade jag varit förut, så Skottland är nytt och spännande. Ska bli kul att resa med en utav mina systrar också. Senaste resan vi gjorde tillsammans var ju när vi två åkte till USA tillsammans sommaren 2012 och jag sen åkte själv ner till Tennessee, så det var ju ett tag sen. Så det kommer bli jättekul, ingen förkylning kan förstöra det. Skottland är ju känt för sin whisky, sin scotch, så får jag ont i halsen också så är jag ju på rätt ställe iallafall haha.

Vi ska iallafall se lite sevärdheter och så. Slottet ligger ju smack i stan så det är ju givet. Vi ska även shoppa en massa. Tro inte att en förkylning kan stoppa mig från att spendera allt för mycket pengar på smink och kläder. Sen så ska vi ju då hälsa på mina två universitet...."mina"...haha... Vi kommer ta en dagstur till Aberdeen på måndag där jag ska få en guidad tur av han som håller i hela Arkitekt-pogrammet. Det andra universitetet i Edinburgh hörde jag av mig till ganska sent och jag har inte riktigt fått en dag eller tid än så hinner jag inte få det så kommer vi nog bara åka dit och kolla in området och campuset iallafall.

Idag ska jag iallafall bara packa typ. Vill inte bli sämre så tänker bara vila och ta det lugnt. Började på en ny skissteckning igår, så fortsätter nog lite med den också.

Jo men hejdå då, vi hörs efter Skottland igen!

Jag vet inte

Vilken trevlig liten tisdag. Egentligen borde jag göra något vettigt...som att plugga typ, men eftersom jag gett upp på hoppet om en framtid så kände jag att jag lika gärna bara kan blogga och skriva om mitt liv istället. For your entertainment. I always end up here.

Nej vad dramatisk jag låter. Egentligen är det inte så illa, mina hormoner spökar lite och jag går runt och överanalyserar mitt liv som vanligt, vilket ganska sällan leder till något bra har jag märkt. Ibland får jag verkligen känslan av att man skulle vara så mycket lyckligare om man bara inte brydde sig ett skit om något här i världen. Tänk om man bara inte orkade bry sig om alla konflikter i ens liv, om man inte brydde sig om hur alla ens vänner mår 24/7 och inte riktigt brydde sig om hur ens framtid eller liv kommer bli.

Jag var hos doktorn typ ett par veckor sen nu. Jag är väldigt, väldigt darrhänt och jag känner att det har blivit värre på senare tid. Sen så gick typ hälften av mitt hår av på mitten också. Skitkul. Därför jag helt plötsligt fick klippa av allt. Jag fick höra att det förmodligen (most likely) är typ "aftermath" av min depression och att det förmodligen är för att jag är stressad också.

Jaha, tänkte jag. Stress asså. Jag känner mig inte speciellt stressad. Inte så att jag har ett speciellt stressigt liv just nu eller så, men något är ju obviously fel på mig eftersom jag konstant darrar som ett asplöv och tappar mitt hår. Efter det där lilla samtalet så har jag verkligen försökt tänka efter lite mer på hur jag mår och hur jag tänker och jag kan meddela er att jag själv har börjat inse hur ohälsosam jag är inombords.

Mina dagar går ut på att inte bara överanalysera mitt liv 24/7 och peka ut allt som är fel och allt som kanske kan GÅ fel, men resten av tiden sitter jag och trycker ner mig själv och säger att jag inte gör bra nog ifrån mig och att jag inte presterar bra nog. Jag tror detta är ganska vanligt i min ålder, förmodligen ganska vanligt genom hela livet. Det var dock inte förrän jag själv nu har sett hur det har börjat påverka mig fysiskt som jag har insett allvaret i det. Ganska patetiskt hur det ska behövas något så extremt för att man ska "vakna" och inse att man kanske, bara kanske, borde lugna ner sig lite.

Jag vet dock inte hur. Jag har alltid varit såhär. Hur slutar man vara stressad? Som jag skrev i början så vore det ju teoretiskt sett underbart att bara släppa allt ansvar och bara vara. Det funkar ju dock inte i praktiken. Jag kommer förmodligen fortsätta stressa över vad jag ska göra till hösten och om jag kommer trivas. Kommer jag skaffa vänner? Kommer jag flytta utomlands? Kommer jag ens tycka om att plugga det jag valt? Tänk om jag inte klarar av studierna? Kommer jag ens välja att börja plugga? Vad ska jag göra annars?

Ja ni vet. Det vanliga. Jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär för helt ärligt, när är man inte stressad över saker? Asså är du inte det så får du gärna skriva till mig hur fan du gör och hur det känns. Jag tror att alla definitivt är det, jag tror bara att vi alla väljer att handskas med det på olika sätt och att det påverkar vissa mer än andra. Jag är inte bra på att hantera stress. Obviously. Det är något som jag måste jobba på. Jag vet bara inte hur. Meditation? Yoga? Dricka grönt te och göra akupunktur tre gånger i veckan?

Nej jag vet inte alltså, tappar hellre allt mitt hår än att göra något utav de ovanstående. Så nu får jag väl börja stressa över att jag inte vet hur jag ska sluta vara så stressad.

21/3

Eftersom jag borde plugga så är det en perfekt tid för ett blogginlägg kände jag. Procrastination at its finest. Vad var det man sa på IB igen? Procrastination is like masturbation: it feels good while youre doing it but afterwards you realize you´ve just fucked yourself. 

Hur som helst så har det väl hänt lite intressanta saker på den senaste tiden. Jag har nu opererat mig för andra gången, vilket gick jättebra och var mycket snabbare och mindre plågsamt än första gången. Ska åka och ta bort stygnen imorn, thank god. Får mig en ny tand i Juni verkar det som. Kul kul.

Det andra roliga (som om det första var så roligt) är väl att jag nu hört från alla Universitet i Skottland. Jag kom in på 2 utav 5, helt okey tycker jag med tanke på the competition där. Jag har alltså kommit in på Robert Gordon University i Aberdeen och Heriot-Watt i Edinburgh. Jag har t.o.m den 4:e Maj att bestämma mig vilken plats jag vill behålla, om jag vill behålla någon alls. För mig är det inte en självklarhet att jag kommer flytta dit bara för att jag har kommit in, bara så att ni alla vet. Alla tror att jag helt 100% ska flytta dit eftersom jag kommit in, detta är alltså inte sant. Jag ska åka dit om typ 1.5 veckor med Gabriela och se hur allt känns först. Jag har som sagt aldrig varit i Skottland förut, bara England typ 3 gånger, så jag vet verkligen inte hur det är. Jag sökte in på Universitet där för att det är det billigaste (Heriot-Watt är tom gratis), engelsktalande landet som har bra rankade universitetsutbildningar. Ifall någon undrar varför jag i hela friden valde just Skottland av alla ställen. Sen så är det hyfsat nära också (är lika långt i kilometer till Edinburgh som det är till Luleå).

Nej men annars så är det fan mycket på gång känner jag. Precis som alla mina vänner säger så fattar de inte hur jag har så jävla mycket att göra varje dag med tanke på att jag inte jobbar just nu eller pluggar heltid på Uni. Känns som jag gör mer saker än folk som gör något vettigt, fattar knappt själv. Åker överallt i Värmland konstant också. Tydliga meningar där, orkar inte ens skriva om dom så vi fortsätter här bara. Det är vår. Det är soligt. Jag ska ta mig en kopp kaffe till, försöka tvinga mig själv att plugga lite.

Idag ska jag banne mig läsa klart boken jag läser också. Läser femte boken i The Fever Series ifall någon är intresserad, bra serie. Efter så ska jag välja en annan bokserie (så mycket roligare med serier än enskilda böcker). Jag hade tänkt att läsa en serie som jag faktiskt äger men som jag inte läst än som heter The Infernal Devices. Det är typ en parallell bokserie till min favoritbokserie någonsin, The Mortal Instruments, fast allt utspelar sig långt före. Sen så råkade vi se de sista 5 minuterna av Eragon igår på TVn och då blev jag även så sugen på att läsa dom igen. Var flera år sen men kommer ihåg att jag tyckte att de böckerna var så bra. Någon gång nu i vår (typ när skatteåterbäringen äntligen kommer) så ska jag köpa en massa böcker. Har skjutit upp det hela tiden så när jag äntligen får lite cash flow så ska jag treat myself till dom böckerna, för det är jag värd. Kan skriva ett inlägg om vilka det är. Vet inte ens om någon tycker om att läsa om boktips såhär men jag personligen gör det samt tycker det är kul att skriva om so Im just gonna continue on...

Bra att jag skulle plugga men istället fortsatte att skriva ett helt stycke om böcker. Hejdå