De flesta vet att lilla jag är född i Karlstad, Värmland, Sverige den 9 Augusti 1996. Jag har bott i samma hus i Värmskog hela mitt liv och jag känner mig väldigt lyckligt lottad att få växa upp där. Värmskog är ett väldigt fint ställe med trevliga människor och alla känner alla, jag har en sjö bakom huset och vi har en stor gräsmatta där jag och mina systrar kunde leka när vi var små. Värmskog är ett idylliskt ställe att bo i för många...men inte för mig.
Jag har genom åren fått höra ganska mycket skit när jag sagt att jag inte trivs i Värmskog och Sverige. Det var nästan som om folk blivit defensiva och börjat argumentera emot mig när jag sagt att jag inte trivs att bo hemma. Jag förstår att det är väldigt många som älskar att bo mitt ute på landet och som älskar att bo långt ifrån städer och mycket folk, men det är inte rätt för mig. Jag känner mig väldigt isolerad, ensam och beroende på andra när jag bor hemma och det är något jag inte tycker om. Ju äldre jag blivit desto mer har jag känt så och ju mer olycklig har jag blivit av att bo där. För mig var det en väldigt stor lättnad att bli inneboende i Karlstad men även efter ett par år där så kände jag att jag ville utforska ett nytt ställe.
Att flytta till ett annat land och en annan kontinent var något jag verkligen behövde. Till och med min mamma sa till mig på flygplatsen att visst var hon ledsen att jag skulle åka bort, men hon visste att jag var olycklig hemma...jag tycker det säger ganska mycket om ens egna mamma säger något sånt. Jag är verkligen inte glad hemma.
Vad jag inte kan förstå är varför folk har så svårt att acceptera detta. Jag vet att jag ibland kan ha ganska starka åsikter men att säga att man inte vill åka hem igen, borde inte tas som en förolämpning, vilket jag känner att det oftast gör. Sverige har mycket att erbjuda och jag tycker att det är ett väldigt vackert land och det finns mycket jag älskar hemma också...men det är inte vart jag mår bra. Jag känner att om mina egna föräldrar kan vara förstående om att jag säger det, så borde resten av mina kompisar och andra jag känner kunna vara det. Det är inte en förolämpning eller illa menat utan det är en personlig åsikt och jag kan tyvärr inte hjälpa att jag föddes på en plats där jag inte vill spendera hela mitt liv.
Jag kommer komma hem om lite över två månader och nej. jag ser inte värst mycket fram emot det, för jag vet att jag inte kommer må bra. Visst så saknar jag min familj och mina vänner och allt sånt, det är inte det, men jag känner att jag har "växt ur" Värmskog. Jag kommer sommarjobba där i år och sen så hoppas jag att flytta någon annanstans, förhoppningsvis för gott. Det blir nog inte lika långt som till en annan kontinent...eller ens till ett annat land (vem vet)...men jag kommer inte stanna i Värmskog, något jag personligen tycker är ganska uppenbart.
Vad jag vill få fram med detta inlägg är att jag vill få er alla att förstå att bara för att jag inte trivs hemma i Värmskog så betyder det inte att jag inte tycker om stället. Jag trivs inte där för jag är en väldigt självständig människa som älskar kollektivtrafik och storstäder (haha). Det finns inte mycket där som är riktat åt det jag har intresse för och det finns inget där som utmanar mig så som jag vill. Detta betyder inte att jag aldrig kan tänka mig att bo där i framtiden men 18-åriga Emilia trivs inte i Värmskog och därför tycker jag inte om att bo där och jag tänker inte låtsas som något annat för att göra er nöjda. Om ni har ett problem med det så är det ert problem och inte mitt...sluta ta illa upp för det är verkligen helt patetiskt.
Jag vet att Värmskog och Sverige är fint och att människorna är snälla och att vi har fin kultur, jag vet, det tycker jag med, men det betyder inte att jag vill bo där hela mitt liv. Sluta ta det personligt. och förstå att vi alla är olika och trivs på olika ställen och i olika miljöer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar