Sista länken

Hejhej, hoppas allt är bra med er. Själv så har jag ont och tycker synd om mig själv. Jag hade ju min käkoperation igår vilket var en bentransplantation. De sågade alltså av en bit ben bak i käken och skruvade sen fast den längre fram i en glugg jag har, där jag om några månader äntligen ska få en tandprotes. Jag har gjort så mycket hos tandläkare och käkkirurger förr att jag inte riktigt brydde mig om att stressa inför den här operationen, vilket såklart var bra då jag inte var nervös, meeeen jag kanske borde ha insett att det var ett ganska stort ingrepp ändå. Jag fick lugnande innan men det blir man mest bara trött av, jag var fullt medveten om allt. Fick gå in i en jätteläskig operationssal och fick sen typ 4-5 olika bedövningssprutor som hurt like a bitch för att de var så djupt ner inne i käken. Svär kändes som att ena sprutan var i själva käkbenet.

Sen så låg jag där och hade lite smått ångest medans de tog bort mitt tandkött och borrade och sågande sönder mitt käkben. Trodde helt ärligt att mina trumhinnor skulle spräckas då det var det högsta och skarpaste ljudet jag upplevt i mitt liv när de sågade i benet. Sen så började han bända och trycka på benet och så kände jag verkligen hur en bit av mitt käkben bröts av. Supermysigt. Där låg jag och försökte tänka positiva tankar medans han skruvade in benbiten och sen slipade mitt käkben, lyfte tillbaka mitt tandkött och sydde 700 stygn. Im a tough cookie när det kommer till sjukhusbesök och operationer men till och med jag ville helst bara skrika till dom att söva mig istället så jag slapp känna det enorma trycket på käken. Jag vet att käken är ett utav de starkaste lederna i kroppen men det kändes ärligt som om min käke skulle brytas av. Det var helt enkelt inte trevligt.

Idag ser jag ut som en hamster. Jag är så sjukt svullen och det ser ut som om jag har en tennisboll upptryckt i ena kinden, men jag lever. Jag har ont men helt ärligt så trodde jag att det skulle vara värre med tanke på vad de gjorde. Sen så är jag ju även konstant på värktabletter så det kan ju vara en anledning till varför det inte känns så hemskt haha.

Förresten så har jag tänkt över den här bloggen ganska mycket och jag har kommit fram till att jag vill använda den som jag gjorde förr. Det vill säga att jag vill kunna skriva varje dag om jag så vill, och om vad som helst. Jag måste ha någonstans att skriva av mig då min hjärna är på högvarv 24/7. Jag vill kunna skriva om en massa onödiga saker som ingen egentligen bryr sig om och jag vill kunna skriva om sånt som jag vill att en massa människor ska höra.

Därför kommer jag göra så att detta kommer bli det sista "vanliga" inlägget som jag länkar på Facebook. Det är så jag når ut till folk, med min Facebook. Förr har folk bett mig att göra så så att de kommer ihåg att gå in på bloggen, men nu kommer det helt enkelt vara upp till var och en om de vill gå in på min blogg, för jag bryr mig inte riktigt om "följare" längre som jag gjorde förr. Sen så har jag så många olika vänner och bekanta och tom folk jag inte riktigt känner på min Facebook vilket gör att jag känner press på det jag skriver...känner att jag inte riktigt kan slappna av och skriva om bullshit om jag vill. Kanske är dumt att tänka så men det är så det är tyvärr. Dock kanske jag länkar sånna inlägg som jag vill ska nå ut till fler då och då, men oftast så kommer jag bara skriva för min egna skull.

Det kommer vara om allt möjligt, som det var förr när jag var yngre. Jag har fan bloggat sen jag gick i sexan tror jag. Inte bara på denna portalen, den här bloggen har jag haft sen 2010. Jag älskar det fortfarande så därför vill jag komma igång med det mer igen!

Hoppas iallafall att ni kanske är intresserade av att kika in då och då även om jag inte länkar varje inlägg. Jag älskar att skriva och att blogga så jag ser fram emot att bli mycket mer aktiv här igen.

Jag igår