Blogga genom livet

Ibland känner jag bara för att skriva lite, vet inte om detta bli publicerat, det märks väl. Jag älskar bara att skriva och det är skönt att bara skriva av sig då och då. Jag undrar verkligen vad folk får för bild av mig pga min blogg. Då pratar jag om de människorna som aldrig har träffat mig, utan bara läser min blogg lite då och då. En blogg är ju ändå ganska privat. Ett hjälpmedel som tillåter mig att förmedla vad jag känner, tycker och tänker. Att just min blogg blir läst av andra är ju i princip bara ett bonus samt mitt val eftersom jag väljer att länka min blogg. Jag bloggar ju inte för att tjäna pengar eller för att få mycket läsare (även om det är riktigt kul) utan jag bloggar ju enbart för mig själv.

Om jag var riktigt insatt i något så skulle jag kunna använda min blogg för att kanske försöka informera mina läsare eller för att försöka "vinna över" folk. Om jag var bättre på att sminka och faktiskt använde smink oftare så skulle jag kunna använda min blogg för det. Eller vara en s.k modebloggare som skriver om kläder de har på sig eller saker de köpt. Det finns folk som driver bloggar helt inriktade på musik eller folk som bloggar om deras jobb.

Så vad är min blogg, jo jag antar en s.k "livsstilsblogg". En blogg där jag delar med mig om lite vad som helst egentligen, allt som händer runt omkring mig och vad jag hittat på en regnig dag i november. Typ. Att inte ha en kategoriserad blogg gör ju det hela lite lättare för mig, men samtidigt så är det ju lite konstigt.

Just nu lever jag nog det mest ointressanta livet någonsin, i alla fall enligt mig själv, men ändå är det alltid folk som klickar på länken till min blogg för att se vad som händer i mitt lilla liv. Det är ändå ett ganska intressant koncept att jag skriver något som ni sen klickar på för att läsa. Detta är bara lite tankar som har crossed my mind den senaste tiden.

Jag personligen är ju i en tidpunkt i mitt liv då allt egentligen är ganska kaotiskt och konstigt för mig. Jag har inte det jobbet jag trodde jag skulle ha, jag bor inte där jag trodde jag skulle bo och enligt mig är ju allt bara uppochnedvänt och kaos haha.

Dock är det kanske just därför som min blogg fortfarande lockar till sig läsare, för att jag just nu inte har någon riktning och för att allt är kaos. Jag tror det är ganska många som känner så, speciellt i min ålder och säkert folk som är äldre också och kanske tom yngre. När man är liten så blir man intalad att allt kommer att gå perfekt i livet, man går i skolan, tar studenten, flyttar hemifrån, får jobb, träffar sin livspartner, bildar familj och lever lyckliga i alla sina dagar. Vi blir sen bitchslapade av sanningen efter studenten, då nästan alla utav oss inte har en aning om vad som händer och de flesta av oss är helt vilsna. Man kan väl lugnt säga att jag är en utav dem.

Men jag lever ändå mitt lilla liv här. Jag kanske inte bor i Kalifornien längre, men jag bor i New York City. Jag kanske inte är Au Pair längre och jag kommer nog inte få ett "riktigt" jobb här heller, men jag kommer nog göra lite småjobb här och där, som nu på torsdag. Förhoppningsvis så kommer jag få resa runt lite mer och om ett tag så åker hem till vackra Sverige igen. Livet är unpredictable och det jag vill komma fram till är väl helt enkelt det att jag är tacksam för att ni vill följa med mig på min resa genom livet med hjälp av min blogg. Buckle up, it´ll be a hell of a ride!