Minst en månad, om inte två

Idag har jag äntligen börjat packa, for real! Just nu har jag väldigt blandade känslor, efter att ha spenderat hela helgen med några av mina bästa vänner så är det lite jobbigt att tänka att jag snart åker bort från dom. Samtidigt så närmar det sig på riktigt och jag är väldigt taggad för att se hur allt är där borta!

Tänker förkorta min Au Pair morsa till "K" för enkelhetens skull framöver och hur som helst så verkar denna människa underbar. Hela familjen verkar faktiskt riktigt skön och jag tror att jag kommer passa in där bra. Snart bor jag i värsta rikemansområdet i ett stort hus med en egen bil bland norra Kaliforniens fina sjöar, berg och skogar. Jag har ju turen att hälften av alla vi känner i princip har någon koppling till USA och alla har verkligen sagt att jag åker till en utav de vackraste ställena i USA.

Allt detta spelar ju dock ingen roll om jag inte känner att jag tycker om eller passar in i familjen. Jag brukar dock kunna komma överens med de flesta människor och är väl inte helt hatad själv, så jag hoppas att det går bra! Hur som helst så har jag alltid tänkt att jag tänker ge det minst en månad, om inte två. Det tar tid att lära känna människor och komma tillrätta, man måste ge det tid. Så även om jag inte känner mig som hemma direkt så tänker jag inte ge upp för snabbt, its not my style.

Hur som helst, packningen, inte det lättaste jag gjort. Jag vill absolut inte ta med mig för mycket, för det är ändå USA jag åker till. Samtidigt så vill jag inte känna att jag åker dit tomhänt. Jag har dock rest såpass mycket att jag vet att jag inte ska ta med mig en massa onödiga saker. Jag åker ändå hem till en familj liksom, de har det mesta.

Nej, nu får jag nog fortsätta om jag ska hinna bli klar innan fredag! Mer uppdateringar kommer!