Tankar kring hösten

Hösten har varit min favoritårstid i bara några år, när jag var mindre var det alltid sommaren. Jag vet inte riktigt varför jag älskar hösten nu, det är ändå årstiden när allting dör. Årstiden då allt blir mörkt och trist och då det blir kallt igen. Samtidigt så är det den vackraste tiden på året enligt mig med alla fina löv och levande ljus som folk börjar tända då höstmörkret kommer krypandes.

Under den senaste tiden har jag dock även märkt att en stor del till varför jag har börjat älska hösten är för att det är då nya kapitel börjar i livet. Vissa kanske vill argumentera att allt börjar i Augusti men jag tycker ändå att det är under hösten allt börjar. Det är då man kommit in i sina nya rutiner, nya scheman, kanske sin nya klass, sitt nya jobb...ett nytt land. Hösten är en som en start på nästa "pass" i livet, nästa jobbtid eller skolår fram tills nästa sommarlov, nästa semester, nästa paus. Det är som en kickstart på ens nya år, även fast det är i September, enligt mig.

När jag hade dessa tankar så kunde jag inte hjälpa men börja reflektera på vad det var för något jag kickstartade den här hösten egentligen. Vad gjorde jag i September? Det är med lite förfäran som jag måste gå bak här i bloggen för att bli påmind om att jag var i Florida (jag skyller på trötthet). Vad gjorde jag i Oktober? Jag tog körkort och flyttade till USA.

Jo men det det var väl kanske inte så illa ändå. 

Samtidigt så kan jag inte hjälpa men känna mig lite sorgsen över att jag inte har gjort mer...gjort något mer för att få känna den där stressen som brukar komma smygandes när dagarna börjar bli mörkare och mörkare eller fått känna tröttheten som kommer med att gå till skolan varje dag. Jag saknar den, tro det eller ej. Istället så sitter jag här, i ett hus som inte känns som hemma än, med människor som jag knappt känner, i en helt ny stad och känner mig lite obetydlig faktiskt. När hösten startade så var jag inte på någon klasslista under upprop och ingen förväntade sig att en Emilia skulle komma klampande genom dörren på något nytt jobb.

Varje sak man gör i livet är en erfarenhet. Varje människa man möter, varje risk man tar, varje ställe man flyttar till, allt har en effekt på en och formar en till den man är, det är något jag tror på till hundra procent. Just den tanken är den som lugnar mig när min prestationsångest kommer smygandes om dagarna då jag är hemma i huset här och sitter framför datorn utan något speciellt att göra eller någonstans att vara.

Det är en tuff årstid - hösten - men jag fortsätter att älska årstiden lite längre, även fast den inte gav mig samma känsla som den brukar i år. Även fast alla rutiner och scheman kanske är helt på plats ännu. Även om jag kanske inte känner mig som om jag är på rätt plats riktigt.

Jag har fortfarande en månad kvar av höst...