Äntligen så är svaret hundra procent JA. I flera veckor var jag lite smårädd och blev ganska ledsen när jag tänkte på att jag skulle åka bort så länge men nu har det ändrats. Jag har insett att jag inte har någonting kvar här som håller mig tillbaka. Mina vänner vet att jag kommer sakna dom men samtidigt så går de i skolan/jobbar/gör sitt och jag brukar inte vara den som har fullbokade helger heller precis, därför känns det som om det inte riktigt finns någonting kvar för mig här just nu. Sen är det även skönt att veta ungefär när jag kommer hem. Jag har ingen hembiljett än men min reseförsäkring går ut den 8 Juni så det är väl det senaste datumet (om jag inte förlänger det såklart).
Jag känner mig alltså väldigt redo för att komma härifrån. Det som känns "värst" är att jag åker ifrån detta höstväder (sorry friends, jag kommer sakna höstvädret mer liksom haha). Jag älskar hösten samtidigt som jag hatar kylan, så än en gång är känslorna lite blandade. Annars har jag intalat mig själv att jag inte kommer vara borta länge alls, för det känns verkligen inte som det. Jag tror det beror på att jag först inte visste hur länge jag skulle vara borta, men nu när jag har ett ungefärligt datum så känns det inte ens värt att bli ledsen över att åka ifrån vännerna, för jag ser dem snart igen ju! Det hjälper nog ganska mycket att jag är van att mina systrar är borta länge, syrran var borta 9 månader först och sen typ 5 (?) och då märker man hur snabbt tiden går.
En annan grej som hjälper oerhört mycket är att jag ändå åker "hem". Jag har ju en väldigt stark koppling till USA så det är inte precis ett främmande land där jag inte kan språket eller där jag inte kan "levnadsstilen", om ni förstår vad jag menar. Jag skulle tex inte ha en aning om hur samhällsnormerna och reglerna funkar i typ Indien så skulle någon flyga dit mig helt själv så skulle det vara skrämmande, jag och USA go way back liksom! ;)
Tycker det är intressant hur många det är som har sagt något i stil med "Jag fattar inte hur du vågar". Det är som om folk inte tror att jag varit nervös eller rädd inför detta öht. Grejen är att om man väntar för den "perfekta tiden" eller när man känner sig redo...så kommer man aldrig att göra något här i livet! Det är bara att köra på liksom, vad har man att förlora egentligen? Så tänker jag i alla fall.
Att packa är dock en helt annan fråga. Det lär väl hända nästa torsdag kväll eller något det haha.
Här får ni en snygg cam-bild. Enjoy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar