Jag har hört det flertal gånger iallafall och det har ärligt varit något av både en ursäkt och en tyngd. En ursäkt att dra när man inte riktigt trivs med sin kropp "Nej men det är genetiskt, jag får bara leva med det. Det är ingen idé att försöka träna och leva nyttigt". Eller något som alltid fanns i bakhuvudet när man faktiskt försökte träna "Det spelar ingen roll hur mycket du tränar, du kommer alltid att vara överviktig". Man tror ju det man hör, speciellt när man är 6 år gammal och redan då får såna kommentarer eftersom man sticker ut från mängden och söker svar till varför.
Jag kan meddela alla kära människor som någonsin fått höra detta att jag är 167 cm lång, min handled är ca: 14,5 cm i omkrets och jag har alltid varit överviktig. Detta betyder alltså att jag har en liten benstomme...en väldigt liten faktiskt. Tydligen tyckte vuxna att det var bra för mig att dra till med en sådan ursäkt och ljuga för mig. Dom fick mig att tro att jag bara var sån, att jag var annorlunda och att jag inte kunde göra någonting åt det. Nähe, då fortsätter väl livet som vanligt då och jag blir bara större och större pga min "benstomme".
Bullshit. Ljug inte till era barn kära vuxna. När man är 6 år så vet ingen vuxen i världen om man har en liten, mellan eller stor benstomme. Så NÄMN då inget sånt ö.h.t.
Nu vet jag ju att jag har en liten benstomme, vilket faktiskt förklarar varför jag ser bilder på andra tjejer som har gått ner i vikt, är runt min vikt och ser fabulous ut även om de fortfarande är överviktiga, precis som jag. Jag kan alltså väga lite mindre än andra med samma längd. Jag säger inte att jag vill eller behöver det, men jag kan och fortfarande vara i en optimal "viktkategori".
Det spelar ingen roll hur stort ditt skelett är, om det är en massa onödigt och överflödigt fett som hänger med så är det onyttigt ändå. Don't sugarcoat it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar