Isolerad

Fyfan vilken dryg dag på jobbet. Sjukt dryg. Imorgon är sista dagen innan jag har ledigt i typ, en vecka! Syrran kommer hem imorgon också så det blir väl najs!

Känns som jag är så isolerad här ute. Jag känner mig ensam och övergiven faktiskt. Har aldrig känt mig så instängd på ett så himla...öppet ställe. Jag tror det är usa om jag ska vara ärlig. Där, speciellt i New York är det nära till allt. Nära till en buss som tar en vidare till en tunnelbana som tar en till vilken linje man än vill ta som tar en till vart man än vill i hela new york. Jag tror jag är en person som behöver det där. 

Jag vill vara fri. Att inte hela tiden behöva rely (kom inte på det svenska ordet) på någon annan att skjutsa mig till ställen. För jag är ju fast här annars. Och ja, oftast skjutsar min syster eller mina föräldrar mig, så det är absolut inte deras fel. Men det är bara känslan som jag hatar. Känslan att behöva rely på någon annan för att göra någonting. If you know what I mean. Eller vaddå? Vem skriver jag det här till egentligen. Dom som klickar på blogglänken på FB såklart. Men nä, om ni inte förstår så är det okej. Ni bor förmodligen inte på ett likadant ställe ändå, de flesta ställen har iaf EN buss som tar en in till stan. Inte här.

Så kul är det här ute.

Ja. Ni ska tycka lite synd om mig.