Jag är ganska grym.

På Jympa passet nyss, så slog det mig...fan vad grym jag är. Det är ju inte precis vanligt att sextonåringar fattar det stora beslutet att ta tag i sina problem och gör det tuffa jobbet som krävs för att lyckas. Jag gick från att träna drygt 3 ggr i veckan under högstadiet till att vara depp och inte träna alls i ettan, till att nu träna 6 dagar i veckan. Jag gick från att äta dålig mat, choklad och skippa måltider under högstadiet och ettan, till att nu äta nyttigt 95% av tiden och bara fuska någon enstaka gång.

Yepp. Jag är ganska grym.

Jag gör jobbet som krävs för att få resultaten, svårare än så är det inte. Jobbar jag hårt så får jag belöna mig själv med små onyttiga saker ibland. Man måste bara vara villig att slita som ett djur 95% av tiden. Jag har alltid vetat att jag inte riktigt "är" min kropp. Jag har inte tyckt att min personlighet matchar med min kropp, jag har alltid vetat att jag kan vara så mycket mer. Jag kämpar för att bli ett bättre och rätta Emilia helt enkelt! Varför? Jo...för att Emilia Ekström är ganska grym och jag är redo att kämpa järnet, för det är gamla jag, nutida jag och framtida jag, värd.