Internet är omöjligt. Information sprider sig snabbare än vad ett JAS-plan kan flyga nu för tiden. Det är totalt omöjligt att pausa livet och andas ett litet tag. Allt går så snabbt. Dagarna bara flyger förbi, veckorna känns som ingenting och mitt i detta kämpar en liten femtonåring med att ta livsavgörande beslut om framtiden.
Redan i åttan börjar dom; vad vill du bli när du blir stor? Du vet väl att ditt liv hänger på ditt gymnasieval? Vet du inte vad du vill bli än? Seriöst? Vilken jävla kass uppväxt du måste ha haft...
Typ så. Typ så känner man när alla vuxna tränger sig på som myggor och seriöst suger livs-glädjen ur alla små nyblivna tonåringar som egentligen bara vill leva ett normalt liv där man kan ha kul då och då.
Men nej. För här måste man veta allt. Det känns som om man måste planera hela sitt liv i förväg för att klara av dagens samhälle.
Samhället idag är uppbyggt på tid, det ska gå snabbt. Allt ska gå snabbt.
Själv sitter jag här och är snart 16. Vilket är helt sjukt. Jag fattar inte vart de senaste 6 åren har försvunnit. Är det såhär snabbt hela livet kommer kännas? Jag kommer ju inte ha tid att göra något av det jag egentligen vill göra. Så känns det at the moment iallafall. För vill jag egentligen gå i skolan när den genomsnittliga livslängden är typ...85 år? Nej? Jag vill väl göra allt det andra roliga som går att göra på den här planeten. Egentligen borde alla få friheten och pengarna till att få göra vad dom vill. Vi lever ju inte så himla länge på den här jorden. Men det går ju inte. Vad dum jag är.
Precis lika dum som alla andra tonåringar i den här världen som inte vet vart dom hör hemma här i livet än. Vi är patetiska allihopa.
Eller så är det vi som har vettet kvar och dom vuxna som har blivit hjärntvättade av all den här stressen som förekommer i dagens samhälle.
Den ni.
Känns ungefär som den här låten: Evanescence – Going Under
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar