Jag, som ni alla bör veta vid det här laget, försöker gå ner i vikt och leva hälsosamt. Jag har stött på många hinder under vägen och en utav de största är just min relation till mat och hur den har förändrats drastiskt. På sistone så har jag börjat äta ganska lite om dagarna och jag gör det bara för att jag känner mig mentalt bättre om jag äter lite. Detta är dock inte riktigt lika bra för min kropp då jag inte har lika mycket energi att träna, blir ganska lätt yr och går inte lika lätt ner i vikt när jag äter för lite (its true, I promise, mindfuck right?). Jag brukar ofta skriva och prata med mina kompisar om det här problemet jag har, då jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till och eftersom jag får skuldkänslor för att jag vet att det jag gör inte är riktigt bra för mig...
När jag nu har det här dilemmat redan, så är det extremt jobbigt att höra kommentarer om ens matvanor. Oftast är det mina föräldrar som slänger ur sig saker som "Ska du verkligen äta så här sent?", "Kan du äta det där?", "Är det där bra för dig att äta?", "Är du redan hungrig?". Små frågor som inte är så farliga, men som är väldigt jobbiga att höra när man redan är i en dålig position.
Vad jag vill komma fram till med det här inlägget handlar egentligen inte om bara mig, utan om människor i allmänhet. Ens hälsa och vikt är något som är så himla uppblåst i vårat samhälle idag, att man inte kan undvika det och det är ofta som man kommer i diskussioner med andra om det. Jag vill bara uppmana er, mina kära läsare, att för guds skull tänka på vad ni säger till en annan människa. Du VET inte vad den människan har för matvanor och problem. Killen du pratar med kan ha en ätstörning som du inte vet om och slänger du ur dig en kommentar som "Värst vad du var hungrig idag!" så kan det leda till värre saker än vad du anar.
Låt personer komma till dig. Nu menar jag inte att du inte ska hjälpa en kompis om du märker att den har destruktiva matvanor, men det jag menar är att ni alltid ska vara medvetna om vilket känsligt ämne detta är för många. Vare sig man är överviktig, normalviktig eller underviktig så är det den personens egna kropp och dess matvanor och du har egentligen ingenting att säga till om det.
Jag går till mina vänner och systrar för att prata av mig om sånt här som tynger ner mig och som får mig att må dåligt. Som tur är så har jag underbara vänner som pratar med mig och stöttar mig hela vägen. Jag vill även nämna att jag är väl medveten om att detta kanske låter ganska seriöst när jag säger att jag äter lite. Grejen är bara att när man väl har varit överviktig hela sitt liv och sen lyckas gå ner en massa så är, i alla fall jag, väldigt nervös att jag ska gå upp i vikt igen. Därför händer det ofta att jag äter för lite, speciellt med tanke på att jag är hyffsat aktiv. Jag jobbar dock på att förbättra min relation till mat.
Ta hand om er! <3
Asså det här är typ min favoritbild på internet tror jag. Jag måste bara ha Obama som äter frukt på min blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar